Fulkalendern 2011 (10)

Fulkalendern 2011 (9)

Tog tunnelbanan idag

Fulkalendern 2011 (8)

Tog mina strumpbyxor idag

Fulkalendern 2011 (7)

Tog en spegelbild

Fulkalendern 2011 (6)

Erika gillar galghumor

Fulkalender 2011 (5)

Det här var ju ingen räkmacka precis...

Fulkalendern 2011 (4)

Det blev en pallplats!

Fulkalendern 2011 (3)

Liv i luckan idag

Fulkalendern 2011 (2)

Idag har jag mina stretchjeans

Fulkalendern 2011 (1)

Tog en skärmdump idag

Älskade Särna

Både jag och Eric har haft en minst sagt intensiv höst. För min del har det stundtals känts övermäktigt och när Eric därför tog tag i våra planer på en Särna-helg var jag mycket tacksam.
Oavsett vad som pågår i mitt liv så är det som att det liksom bleknar och försvinner,  i takt med att jag närmar mig och slutligen kommer in i den fridfulla tidsbubbla som Särna är för mig.

Utsikt mot Städjan

När vi var små fanns inga vackrare ord än "packa nu, vi ska åka till Särna". Jag blev totalt nipprig varje gång.  För där fanns farmor med bullar och pannkakor och omsorg, där fanns stall och gamla saker jag kunde skapa historier kring, där fanns mormor med sitt härliga skratt och mysiga hus. Farfar som lärde mig slå hö med lien och faster Margit som satt uppe med mig på kvällarna och viskade och fnittrade om kärlekar och roliga historier.

Gården från vägen

Där fanns hela tjocka släkten på somrarna, kolbottenkvällar i sommarskymning, hästar i hela byn och så småningom i farmor och farfars gamla stall, när vi under 4 omåttligt lyxiga somrar fick leva hästägarlivet fullt ut. Egna hästar (hyrda förvisso, men ändå!) i sex långa veckor och med oändlig skogs- och ängmark att rida på, en egen strand att bada från. 

Det var helt enkelt paradiset, rakt igenom hela min barndom och jag hade turen att ha det så, oförändrat , ända tills jag fyllde 21 och allt förändrades. 

Nu är nästan alla borta. Mamma, farmor, farfar, Margit ligger på kyrkogården på andra sidan Särnsjön. Mormor har flyttat.

Särna Kyrka

Men Särna har kvar sin magi. Jag fylls av precis samma känsla när jag rullar förbi skylten som deklarerar att vi kört in i byn, bysvängen är som en lång gata med minnen från olika tider och farmor står där på trappen och vinkar när vi kommer. Det är nästan en verklig syn.

Jag är glad att Eric följt med hit två gånger, jag vill ju liksom dela Särna med honom, inviga honom i magin. Jag hoppas han förstår en liten bit av storheten, även om den nyöppnade strippklubben kanske verkar vara det mest intressanta i denna sömninga by...

Vi tog tillfället i akt och slappade. Spelade yatzy.

Tog natursköna promenader. Med kameran i högsta hugg.

Spanade in utsikten nere vid sjön

Vandrade upp till Sveriges högsta vattenfall, Njupeskär.

Drack fjällvatten på vägen.

Förundrades över ett pampigt fall, med öronbedövande dån

Hälsade på mamma. Efter att Eric fick mig att gråta när han hade förbeställt en krans till henne som vi hämtade i Borlänge. Vilken kille.

Slogs om vem som skulle elda. Jag vann för det mesta.

Stockholmare pratar om trångboddhet, men jag visade för Eric den spatiösa våning som farfar, hans sju syskon och två föräldrar växte upp i i början på 1900-talet. Ungefär lika stort som jag bor idag, dvs 39kvm. Ett rum och ni ser resterna av den gamla spisdelen. Värmde huset gjorde djuren som var vägg i vägg.

Allt som allt har vi haft en urskön helg. Jag har hittat lite energi igen och samtidigt insett att jag vill vara kvar i flera veckor och bara lyssna på skogen och den enstaka postbilen som susar förbi på grusvägen. 

Jag är nog tillbaks här snart igen. 

Har bestämt mig för att på något sätt rusta upp det andra uthuset - ser ni potentialen? 

En tredjedel av ytan. Det gamla kostallet, där den öppna spisen användes för att värma vinterfrusna kor. Bakom kameran vetter ladan mot sjön. Tänk er utsikten med panoramafönster och en eld spakandes i den murade spisen..
Ernst kommer få en pitch inom kort...

Paradiset

Saker jag skulle göra om du var här

Jag skulle prata med dig om alla de där små sakerna som stör. Om de stora, de som verkligen berör.

Jag skulle berätta för dig om min dag idag. Om när jag satt och försökte få ordning på allt, på ett café, med min dator.
Jag skulle be dig läsa det jag skrev, be dig ringa mig sen och säga vad du tycker. Vad jag borde göra. Eller bara säga "älskade lilla vän, det kommer ordna sig".
Kanske skulle jag be dig komma hit och krama mig. Det var längesen jag fick vara liten och skyddad.

 Jag skulle berätta om allt bra jag gjort. Jag skulle dela det med dig.

Jag skulle boka en resa till New York, för bara dig och mig och Johanna.
Vi skulle ta en promenad i Hagaparken, och en fika med varm choklad.

Vi skulle kanske äta middag tillsammans varje söndag. Jag hoppas att vi skulle göra det.

Vi skulle skratta tillsammans. Prata på ett vuxet sätt mellan varven. Prata om Dolly och Amanda och du skulle tjata på mig, säga att jag måste ge dem kusiner.
Jag skulle köpa en gris varje gång jag såg en. Jag tänker alltid på det när jag går förbi en. Hur du samlade på de där fula små porslinsgrisarna och sa att pappa var din första i samlingen.

 Jag skulle tänka saker som "tänk om du skulle dö, vad skulle jag göra då"? och kunna ringa dig efteråt och bli lugn igen.
 Jag skulle krama dig så ofta jag kunde, dra in doften av mamma i näsan och känna mig trygg.

 Jag skulle sminka dig när du skulle ut. Jag skulle hjälpa dig shoppa onödiga skor och snygga klänningar. Sen skulle vi dricka en latte och titta på folk.

 Jag skulle få små oväntade presenter från någon som kom att tänka på mig när hon såg dem. Jag skulle ha dig som vän på facebook och ha en massa digitala bilder på oss tillsammans,  en lång rad filmer där jag kunde höra din röst och ditt mammaskratt.

Jag skulle inte vara så vilsen.

Jag skulle höra dig svära över regn och kyla och vi skulle boka en resa till värmen. Vi skulle promenera i sanden, precis i vågskvalpet och säga att "just nu är vi här. Om en vecka är vi hemma igen, men nu är vi här".

Jag skulle borra in mitt ansikte i din halsgrop och du skulle bli kittlig och ropa "iiiiiihhh" och klämma mig sådär, mellan axeln och kinden. Din mjuka, mjuka kind.

Allt det där skulle jag göra om du var här.
Men nu skriver jag det i stället. Det blev så när du försvann, för 12 år och en evighet sedan.

Jag saknar dig så fruktansvärt mycket.

Eld

Årets comeback?

Som mina 3-4 läsare kanske noterat under året så har den här bloggen legat och självdött lite. Som en gammal elefant (fast lite mindre) som drar sig undan när det är dags.
Men, jag tänkte ge den ett försök till. Här finns ju en hel del gamla minnen och den förtjänar väl åtminstone ett återupplivningsförsök.

Så, lagom till morgondagen, som är en sorglig (och, just i år, också en spännande) dag, så gör jag ett försök.
Om inte annat så är det ju snart dags för den årliga fulkalendern. Då, mina vänner, blir det liv i luckan!

Still got it...

Jag måste säga att det här klippet fick mig att undanröja alla tvivel om Obamas lämplighet som president. jag har iofs inte tvivlat så mycket, men en man med denna självdistans och humor kan inte vara annat än en vettig makthavare i världens mäktigaste (?) land..

Dedication

Eric är en praktisk man. Till det absurda. Linneas glas råkade splittras mot golvet* och på mindre än 1 minut kom pannlampedammsugarmannen fram. Impressive!

* konstigt hur det blir när man är 3 år. Eller 31 för den delen.

Söndagsmys

Matte tar igen sig och Linnea kollar Pippi. Vi är på fint kalas hos Nettan som fyllt år. Grattis!

Manesa-magi

Vi har hittat ett guldkorn i Norrköping - tapasstället Manesa. Fantastisk mat och sjukt många romdrinkar. Grrrymt.
Dessutom pratar vi psykologi och pannben inför årets löparitmaning, densom tomten gav mig. Nu känner jag mig lite mer peppad och något mindre pressad. Dock fortfarande lika osäker på min förmåga att slutföra ett marathon. 42,2 jäkla km. Det är LÅNGT!
En till winter mojito på det, tack.

Efter

Jag fick ljust hår, en kopp kaffe, fina lockar och skönt skvaller av Ida i utbyte mot "lite" pengar. Bra deal tycker jag!
Nu är jag redo för tapas, romdrinkar och givetvis ett besök på Munken, ölhaket i norrpan som jag önskar fanns i Stockholm.

Extreme make-over

Nu är det dax för duktiga Ida, på Trudes i Norrköping, att sätta färg på mitt vintergrå hår (insert Gert-Fylking-citat).
Hejdå PK-utväxt!