Roadtrip då och nu

Historik:

Den årliga Roadtripen* har en vid det här laget ganska anrik historia, kantad av galenskaper, livsnjutarstunder, 32900 internskämt och fantastiskt många asgarv.

Det roliga är att det började som en motreaktion till ett legendariskt citat från en av tjejernas exexex, som gjorde henne något besviken när hon insåg att den enda gemensamma semesterveckan gick upp i rök med orden;

"men det vet ju alla, att vecka 29 är grabbveckan?!"

Det tackar vi för, för där och då lades grunden till motsvarande tjejvecka, och den lever fortfarande kvar, vilket varken relationen eller just den grabbiga veckan gör...

(även om många omkring oss säkerligen undrat om vi inte är just grabbar**)

Första ölen på årets roadtrip, Snäck 8/7 2010

Första resan gick till Västkusten och var alldeles, alldeles magisk. Jag hade aldrig haft så ont i skrattmusklerna och så oavbrutet roligt någonsin, så det var givet att det skulle bli en fortsättning.

Året var 2003.
Jag och Lisa har varit med på samtliga trippar sedan dess, i övrigt har destination och konstellation varierat, men andan är konstant!

Några av de vyer som ständigt återkommer i Visby. Måste vara Sveriges mest idylliska stad. Till utseendet alltså...

I år var konstigt nog första gången som valet föll på Gotland. Det var på tiden - Gotland är fantastiskt, och det blev helgen också. Det var också första gången som Johanna följde med och jag hoppas att det inte var sista. Jag, Sara och Lisa är dock rutinerade på den här fronten och fick sätta in Johanna i alla gamla bedrifter och uttryck, då många av dessa skulle kunna uppfattas som rotvälska.

Promenad i Visby. Johanna visar hur man tämjer en bagge till att bli toalett.

Trots att Visby var i transit mellan politikersvärmar och bratsdito och förvånansvärt tomt, så hade vi en rolig partykväll, en sån där skön after beach-upplevelse (på Tofta) och sjukt roligt överlag. Det är nämligen det som det kokar ner till (bokstavligen just i år): omgivningen spelar mindre roll, det är det där hänget som gör hela grejen. Att sitta och ljuga, kreera nya interna uttryck (ofta av en slump) och ha en allmänt låg humornivå.

Bandet från After Beachen spelade även på kvällen inne i Visby och drog oväntat av Bumbibjörnarna mellan de gamla sköna rockklassikerna.

När ska vi äntligen anses ha fått en överdos av ordet Kärlek i A-L-L-A (o)möjliga sammanhang?

Nu är vi i alla fall hemma igen och den sedvanliga bluesen jag brukar uppleva efter hemkomst uteblir. För detta var bara min första helg på en (förhoppningsvis) lång semester...

...jag har redan satt tvättmaskinen i fullt arbete inför nästa stopp; en resa till Italien***, med Eric, på onsdag! Ser sjukt mycket fram emot den och något säger mig att den veckan kommer generera minst lika många internskämt, garv och unna-lägen.

Det är bara UPP-UPP-UPP!!!**** 

* Tror vi började kalla det Roadtrip för att det lät så töntigt och oavsett färdmedel så är det så det heter nu. Ett begrepp helt enkelt.

** Ett gäng vi träffade i Strömstad sa lite försynt att "ni är inte som andra tjejer". Oklart hur det skulle tolkas.

*** En kärleksresa givetvis.

**** Tror det är årets uttryck när vi summerar, och får göra sällskap med bevingade ord som "ni kan ju KÖPA den här festen", "tjejer, det där är en biograf" och "oj, nu tror jag att jag fick den där gatrokoliska effekten".

Losers night - epic win!

Fredagkvällen var nästan smått historisk när jag tänker på det. Alla tjejer var samlade för middag på stan för första gången sedan..jag vet inte, men förmodligen sedan innan den första av oss började avla barn.
Själv har jag inte varit ute på rätt så länge, vilket jag inte skyller på någonting annat än att jag blivit bekväm och mer av en hemmakatt. Ibland kliar det dock i dansmuskeln och i fredags var jag riktigt laddad för en helkväll* med tjejerna (eller har vi kommit upp i den åldern där det är patetiskt att kalla sig tjejer?).

Vi började med en liten stänkare på stamhaket Grappa (jo, jag och Lisa har faktiskt VIP-kort där, vilket innebär 20% rabatt på mat och dryck - en skön rest från vår tid som boende på Torsgatan och resultatet av väldigt många AW:s... ).


Sen gick vi till en ny restaurang vid Odenplan, Banken. Trevligt och gott och vi drog av en hel del tjejsnack** innan några av oss bröt upp och piraterna drog vidare med flaggan i topp.


Det var den här vackra kvinnans fel att vi gick ut - hennes hemkomst efter en 3 månader lång och odrägligt tropisk resa skulle firas!



Det är inte helt lätt för två blondiner att lista ut hur kärleksskålen går till rent praktiskt. Det är lite som Elefantsnabeln faktiskt..


Till slut fick vi dock till den. Eller nåt.

Jag, Lisa och Sara sparkade ut tanterna i oss och drog upp partyvredet och gick vidare till vårt andra gamla stamhak - det kära Cliff Barnes. Det är ett mycket speciellt ställe, där kvällen börjar som på vilket annat ställe som helst, lite sorl, lite barhäng, hyfsat civiliserat med matgäster vid borden...

...men när klockan slår 23:00 sharp så händer någonting.

Ställets theme song drar igång och vanliga svennebananer förvandlas till en fjortistjutande hord av partymyror. Helt galet och fantastiskt roligt och det låter ungefär såhär:

En kväll som denna kräver förstås sin Jäger. Något av en tradition och denna kväll var vi mogna nog att bara ta en, vilket var precis lagom!

Som tur är stänger stället kl 01:00. Det är varmt, trångt, svettigt och tokigt så längre än så orkar man faktiskt inte.

Tre lyckliga pirater gick sedan hemåt i Stockholmsnatten, nöjda och belåtna och lite, lite stolta.

Än är vi inte uträknade!

* Helkväll innebär numera att man kliver innanför dörren innan 02:00. Helt lagom faktiskt.

** Smink och dejting har kanske skiftat något till förlossningar, jobb och skvaller men vi kan dra av en hel del censurerat material också.

Pirates of Vasastan - the reunion

Igår var det äntligen dax att hämta hem den Piraten Ström, från en lång plundringsresa i Thailand, Malaysia och Singapore.

Kl 09:35 skulle de landa och det var med viss nervositet som välkomstkommittén (jag, lisa, saras mamma och mickes föräldrar) följde Frankfurtflightens status från approach till landed..

Vi hade preppat med halsband till alla tre i gult, blått och med favoritgodiset hallon-lakrits-döskallar innovativt inknutna (Caesar fick dock nöja sig med små påskkycklingar)..

Snaaart....

Det är nånting med flygplatser och återträffar och det är ungefär såna här scener man älskar att se!

Äntligen här!

Överraskning att de hade ett nytt barn med sig hem, för bebisen som lämnade Sverige i januari kunde inte gå och hade mörkt hår.

Tillbaks i lägenheten var det fika och allmänn uppdatering - Sara antydde själv att hon inte var van att kunna prata obehindrat med oss men hon kom snabbt in i den gamla svadan som rönt henne smeknamnet Turbotungan.

Efter lite paus för sysslor och vila möttes vi upp på hederliga Grappa för lite vin, öl och pizza (helt utan fingrar på*). Micke tog hand om Caesar så för första gången på 3 månader kunde vi tre sitta och ljuga som förr, något vi utnyttjade till max**. Generösa Sara hade också hittat alldeles ypperliga tjejpresenter till oss - läppglans och ögonskuggor och varsin cool t-shirt. Mycket svett och prut bakom dem, högst uppskattat!

Trots bilden så blev vi inte så suddiga - Sara var läckert jetlaggad, Lisa skulle till Prag tidigt morgonen efter och jag skulle skjutsa. En skön mjukstart inför sommaren som borde komma snart efter världens längsta vinter.

Nu hoppas jag det dröjer innan någon av oss återigen får för sig att lämna detta fantastiska land mer än 2 veckor

* vi kom ju på att det var första april och hade lite kul på nära och käras bekostnad medelst sms. Både bombhot och fingrar på pizzan gick hem - inga namn nämnda :)

** Se ovan.