Älskade Särna

Både jag och Eric har haft en minst sagt intensiv höst. För min del har det stundtals känts övermäktigt och när Eric därför tog tag i våra planer på en Särna-helg var jag mycket tacksam.
Oavsett vad som pågår i mitt liv så är det som att det liksom bleknar och försvinner,  i takt med att jag närmar mig och slutligen kommer in i den fridfulla tidsbubbla som Särna är för mig.

Utsikt mot Städjan

När vi var små fanns inga vackrare ord än "packa nu, vi ska åka till Särna". Jag blev totalt nipprig varje gång.  För där fanns farmor med bullar och pannkakor och omsorg, där fanns stall och gamla saker jag kunde skapa historier kring, där fanns mormor med sitt härliga skratt och mysiga hus. Farfar som lärde mig slå hö med lien och faster Margit som satt uppe med mig på kvällarna och viskade och fnittrade om kärlekar och roliga historier.

Gården från vägen

Där fanns hela tjocka släkten på somrarna, kolbottenkvällar i sommarskymning, hästar i hela byn och så småningom i farmor och farfars gamla stall, när vi under 4 omåttligt lyxiga somrar fick leva hästägarlivet fullt ut. Egna hästar (hyrda förvisso, men ändå!) i sex långa veckor och med oändlig skogs- och ängmark att rida på, en egen strand att bada från. 

Det var helt enkelt paradiset, rakt igenom hela min barndom och jag hade turen att ha det så, oförändrat , ända tills jag fyllde 21 och allt förändrades. 

Nu är nästan alla borta. Mamma, farmor, farfar, Margit ligger på kyrkogården på andra sidan Särnsjön. Mormor har flyttat.

Särna Kyrka

Men Särna har kvar sin magi. Jag fylls av precis samma känsla när jag rullar förbi skylten som deklarerar att vi kört in i byn, bysvängen är som en lång gata med minnen från olika tider och farmor står där på trappen och vinkar när vi kommer. Det är nästan en verklig syn.

Jag är glad att Eric följt med hit två gånger, jag vill ju liksom dela Särna med honom, inviga honom i magin. Jag hoppas han förstår en liten bit av storheten, även om den nyöppnade strippklubben kanske verkar vara det mest intressanta i denna sömninga by...

Vi tog tillfället i akt och slappade. Spelade yatzy.

Tog natursköna promenader. Med kameran i högsta hugg.

Spanade in utsikten nere vid sjön

Vandrade upp till Sveriges högsta vattenfall, Njupeskär.

Drack fjällvatten på vägen.

Förundrades över ett pampigt fall, med öronbedövande dån

Hälsade på mamma. Efter att Eric fick mig att gråta när han hade förbeställt en krans till henne som vi hämtade i Borlänge. Vilken kille.

Slogs om vem som skulle elda. Jag vann för det mesta.

Stockholmare pratar om trångboddhet, men jag visade för Eric den spatiösa våning som farfar, hans sju syskon och två föräldrar växte upp i i början på 1900-talet. Ungefär lika stort som jag bor idag, dvs 39kvm. Ett rum och ni ser resterna av den gamla spisdelen. Värmde huset gjorde djuren som var vägg i vägg.

Allt som allt har vi haft en urskön helg. Jag har hittat lite energi igen och samtidigt insett att jag vill vara kvar i flera veckor och bara lyssna på skogen och den enstaka postbilen som susar förbi på grusvägen. 

Jag är nog tillbaks här snart igen. 

Har bestämt mig för att på något sätt rusta upp det andra uthuset - ser ni potentialen? 

En tredjedel av ytan. Det gamla kostallet, där den öppna spisen användes för att värma vinterfrusna kor. Bakom kameran vetter ladan mot sjön. Tänk er utsikten med panoramafönster och en eld spakandes i den murade spisen..
Ernst kommer få en pitch inom kort...

Paradiset

Roadtrip då och nu

Historik:

Den årliga Roadtripen* har en vid det här laget ganska anrik historia, kantad av galenskaper, livsnjutarstunder, 32900 internskämt och fantastiskt många asgarv.

Det roliga är att det började som en motreaktion till ett legendariskt citat från en av tjejernas exexex, som gjorde henne något besviken när hon insåg att den enda gemensamma semesterveckan gick upp i rök med orden;

"men det vet ju alla, att vecka 29 är grabbveckan?!"

Det tackar vi för, för där och då lades grunden till motsvarande tjejvecka, och den lever fortfarande kvar, vilket varken relationen eller just den grabbiga veckan gör...

(även om många omkring oss säkerligen undrat om vi inte är just grabbar**)

Första ölen på årets roadtrip, Snäck 8/7 2010

Första resan gick till Västkusten och var alldeles, alldeles magisk. Jag hade aldrig haft så ont i skrattmusklerna och så oavbrutet roligt någonsin, så det var givet att det skulle bli en fortsättning.

Året var 2003.
Jag och Lisa har varit med på samtliga trippar sedan dess, i övrigt har destination och konstellation varierat, men andan är konstant!

Några av de vyer som ständigt återkommer i Visby. Måste vara Sveriges mest idylliska stad. Till utseendet alltså...

I år var konstigt nog första gången som valet föll på Gotland. Det var på tiden - Gotland är fantastiskt, och det blev helgen också. Det var också första gången som Johanna följde med och jag hoppas att det inte var sista. Jag, Sara och Lisa är dock rutinerade på den här fronten och fick sätta in Johanna i alla gamla bedrifter och uttryck, då många av dessa skulle kunna uppfattas som rotvälska.

Promenad i Visby. Johanna visar hur man tämjer en bagge till att bli toalett.

Trots att Visby var i transit mellan politikersvärmar och bratsdito och förvånansvärt tomt, så hade vi en rolig partykväll, en sån där skön after beach-upplevelse (på Tofta) och sjukt roligt överlag. Det är nämligen det som det kokar ner till (bokstavligen just i år): omgivningen spelar mindre roll, det är det där hänget som gör hela grejen. Att sitta och ljuga, kreera nya interna uttryck (ofta av en slump) och ha en allmänt låg humornivå.

Bandet från After Beachen spelade även på kvällen inne i Visby och drog oväntat av Bumbibjörnarna mellan de gamla sköna rockklassikerna.

När ska vi äntligen anses ha fått en överdos av ordet Kärlek i A-L-L-A (o)möjliga sammanhang?

Nu är vi i alla fall hemma igen och den sedvanliga bluesen jag brukar uppleva efter hemkomst uteblir. För detta var bara min första helg på en (förhoppningsvis) lång semester...

...jag har redan satt tvättmaskinen i fullt arbete inför nästa stopp; en resa till Italien***, med Eric, på onsdag! Ser sjukt mycket fram emot den och något säger mig att den veckan kommer generera minst lika många internskämt, garv och unna-lägen.

Det är bara UPP-UPP-UPP!!!**** 

* Tror vi började kalla det Roadtrip för att det lät så töntigt och oavsett färdmedel så är det så det heter nu. Ett begrepp helt enkelt.

** Ett gäng vi träffade i Strömstad sa lite försynt att "ni är inte som andra tjejer". Oklart hur det skulle tolkas.

*** En kärleksresa givetvis.

**** Tror det är årets uttryck när vi summerar, och får göra sällskap med bevingade ord som "ni kan ju KÖPA den här festen", "tjejer, det där är en biograf" och "oj, nu tror jag att jag fick den där gatrokoliska effekten".

Wednesday Memory Lane

Rotade runt lite bland grejerna i datorn och hittade detta fantastiska lilla guldkorn. Min syster, som råkar vara världens bästa, och hennes fina kille satte ihop två alldeles underbara filmer till min 30-årsfest och tårarna sprutar varje gång jag ser dem.

Den första är en grattissång från min coola och alldeles underbara systerdotter Dolly, som bara var 2,5 vid detta framträdande men som nailar det (nästan) på första försöket!

Den andra videon är tyvärr för stor för att ladda upp här, men det är en rörande film om hur allt började och som gör mig så otroligt känslosam, på ett bra sätt.

Tack älskade sis - jag är så glad att jag har dig!

Ode till Särna

I helgen ska jag, om Gud vill och bilen går bra, åka upp till mitt älskade Särna, denna gång eventuellt med speciellt sällskap.
Den lilla gudsförgätna hålan står för nästan alla mina lyckligaste barndomsminnen och har alltid varit den självklara orten i mitt bonnahjärta.

Nuförtiden ekar det rätt tomt däruppe, de gamla släktträffarna sitter mest som fadade minnen i väggarna, alla de som bodde där, och välkomnade oss med öppen famn och obscena mängder fika, har lämnat både Särna och det här livet, varken hyrda eller ägda hästar frustar i stallet på kvällarna och farfars skoter står still efter 30 års tapper tjänst.

Ändå känner jag mig alltid lika pirrig när jag passerar skylten som deklarerar att NU är vi i Särna, jag känner mig hemma när jag tar bysvängen* innan vi svänger ner mot farmors hus på andra sidan schuun**, och det känns som att alla de som saknas bara sitter nere vid "Schloboon"*** och äter kolbotten när jag sitter i farmors tomma kök och spejar ut över dammen eller häpet ser en bil åka förbi****.

Nån gång snart ska jag se till att vi bygger upp det igen, men i helgen ska jag bara åka dit och frossa i gammal lycka. Och hälsa på mamma. Och försöka förklara Särnas härliga mystik för en förhoppningsvis inte alltför förskräckt östgöte.

*man tar ALLTID en tur i byn oavsett ankomsttid, mest för att konstatera att ingenting som vanligt har förändrats, om nu inte något brunnit ned eller gått i konken.
** Sjön på Särnmål
*** Slogbod eller gapskjul, perfekt för grillkvällar vid skön, vindfritt men inte myggfritt
**** Biltrafik förbi farmors hus var alltid en lika stor happening. Även om det oftast rörde sig om postbilen.

Mitt liv i musik. Åtminstone några verser.

Den här låten låg etta på Billboardlistan dagen jag föddes. Följaktligen har jag aldrig hört den och har ingen som helst relation till vare sig artist eller låt. Men den är ju jäkligt munter som theme-song hursomhelst.

(Eller? Är det en slump att han i andra raden sjunger den exakta engelska översättningen av ett av mina favorituttryck?
Synd att det skulle sluta såhär faktiskt.)

När jag som ettåring tultade runt i svenskbyn i Saudiarabien var det de här tjejernas klänningar som min syrra bara viiille haaaa med resultatet att hon fick en specialsydd variant. High maintenance på kidsen redan då alltså.

Min första (och, tror jag, enda) idol. Jag föll pladask 1983 för den här 16-åriga tanten (trots det lyckades jag aldrig naila den där slutposen helt).

(Vad jag däremot lyckades med var att klippa av en mikrofonsladd i jakten på en likadan trådlös mick som fröken Häggkvist hade lite längre fram i karriären. Redan där insåg jag att en trådlös tillvaro inte alltid går hand i hand med funktion.)

När jag blivit lite äldre ägnade jag mycket tid och kassett-tejp till att sjunga in hela denna skiva. Med LP:n i bakgrunden och framför pappas rätt avancerade bandare inköpt i Saudi komplett med mick (en ny då, ska tilläggas), kopplandet gjorde jag naturligtvis själv. Resultatet har jag kvar på ett kassettband* som aldrig kommer spelas för omvärlden men här har ni originalet.

(trivia - jag och lina skrev fanmail** till dem, men jag fick aldrig nåt svar till skillnad från Lina. Bittert..)

(trivia 2 - via syrrans kompis som bodde i Falun fick vi inside info om att hon i gul klänning gjort nåt otillbörligt för skivkontraktet. Sanningshalten är dock inte kontrollerad o vi var så små så vi fick aldrig veta exakt vad det var heller. Bittert..)


Eftersom jag är ganska gammal så ska jag inte gå igenom alla låtar som på nåt sätt betytt nåt, men jag avslutar med en som är oerhört starkt förknippad med en dag som innehöll mitt livs svåraste, och samtidigt några av de finaste, ögonblick. Jag kastas tillbaks varje gång jag hör den, som om ingen tid har gått alls.

* För er under 25, se nedan

** helt och hållet handskrivet och transporterat av Postverket. Åt ena hållet då.

I väntan på sommaren...

Vet inte om det var solsting eller de kyliga vindarna som snabbt tog kål på vårkänslorna idag, men jag fann mig själv rotandes bland tidigare somrars alla synder.
Jag råkade fastna i mediebiblioteket i allmänhet och i filmbibblan i synnerhet. Där finns en hel del censurerat material, men nedan filmer passerade filtret och fick mig att känna mig partysugen, fantastiskt blek och framförallt nostalgisk.


Good times. Nu sparkar vi igång säsongen-09!
(sara/lisa, hörde ni startskottet?)


Först lite familjeunderhållning. En solig dag på Medis där dollan stal showen från den stackars musikanten. Tyvärr ser man honom inte här, men en bit in i klippet börjar hon imitera hans taktstamp, innan ett ratat tuggummi stjäl hennes fokus.
Henne kommer vi tjäna flis på, sanna mina ord.
Och så hennes syrra då.
Det här klippet hoppas jag L godkänner retroaktivt, men det gav mig såna sköna sommarvibbar. En sån där dag som blir fantastiskt grym hur man än vrider och vänder på sig. Allt är bara roligt och framförallt L när hon mimar till en text hon i vanlig ordning inte kan. Men det var nog Whitney Haauston.

Jag avslutar med en särdeles grym göteborgsvits, då det kommit att bli höjden av humor i min, möjligen något störda, referensvärld. Jag och Malin spontanfirade midsommar-07 på en filt i en park som kallas Rålis och plötsligt kom dessa två unga pojkar, drog en vits, snyltade lite vin och gav sig av mot vidare äventyr i stockholmsnatten.
And all we got was this brilliant Kålle-Ada-vits.


Nu vill jag bara att det ska bli sommar, nån som är på???

SVT memory lane

Medelst Youtube begav jag mig på en liten tripp till barndomens höjdarklipp.

Tidsmaskin och mysfest på samma gång.

Här, en kavalkad av gamla pärlor från (mestadels) 80-talet.

Mycket nöje önskar en gammal pjäs från 70-talet.

Linus. Han e go.

Den här älskar jag. Allt från den klassiska "var e fjant" till det släpiga dumhuvudet till troll (som har ihjäl en hel tomtearmé med svampar. Nu börjar jag undra om det finns en underliggande svamprelaterad referens där). Vad hände med den här egentligen?


Den här vinjetten minns jag som lite fartigare, men såhär tjugo år senare känns den lite..pårökt?
(och det var ett kärt återseende av TV-hallåan alldeles i början. Undrar vad han gör nu. Och undrar vad hans frisyr gör nu. FÖr de satt inte riktigt ihop tror jag)


Flygande matta. Behöver inte kommenteras mer än så (möjligen känns denna vinjett också lite..pårökt?)


Det här är lite senare, men Bullen var ju något av en livscoach back in the days. Här representeras såväl 90-talets namn (millan, myran, jerry), den monstruösa sneluggen, hårdrockarna (i något klen form men ändå), hockeyfrillan, jeansshortsen som den älskade collegetröjan. De var egentligen alla i syrrans ålder, men hon (och hennes snelugg) var ju en idol, så klassliv var the shit!


Den här mannen minns jag tydligt, ett av mina första minnen hör till honom faktiskt. Jag tyckte han såg så himla snäll och glad ut. Dessutom hade han så snäll röst så jag pussade honom på kinden, genom TV-rutan.
30 sekunder in dyker han upp...Hans Waldenström!
(det krävde sin efterforskning, men allt finns på youtube, precis allt!).


Och Hans får avsluta denna kavalkad.
Nu ska jag titta på modern TV, vilket efter en snabb zapp visade sig vara...reklam.

23:21

Jag har möjligen tjatat lite om att kränga det här lilla charmiga hålet i väggen.
Jag kände det själv, så därför tog jag en paus från styling och scrubbing i form av en försenad födelsedagsmiddag med mackan innan jag återvände för en garderobsrensning.
God mat och goda nyheter.
Men också - en god slap in the face.
Han fyllde nu 32.
Jag grattade honom på hans 18-årsdag.
Utan att vi vet hur har alltså 14 år passerat.

Det är creepy.
Förbluffande.
Men framförallt måste det vara olagligt.

Hej twist

Det var verkligen längesen.

Jag och lina har diskat horribla mängder och städat ut de sista resterna av 2008. Nu så, nu är det 2009!