Långhelg (nästan)

Då måste man bunkra snaskigt frukostbröd till alla långa frukostar.

50 g jäst

5 dl ljummet vatten, 37°

25 g rumsvarmt smör

2 tsk salt2 msk honung eller sirap

250 g Matyoughurt

2dl Russin/Tranbär/Gojibär

15dl Fullkornsmjöl och Dinkelmjöl

2 dl hackade valnötter

Smula jästen i en bunke och häll över vattnet. Rör tills jästen löser sig. Tillsätt smör, salt, honung, yoghurt, russin och det mesta av mjölet.

Arbeta degen kraftigt tills den känns smidig. Jäs under bakduk i ca 30 min. Sätt ugnen på 250°. Stjälp upp degen på mjölat bakbord. Dela den i två delar. Forma till två limpor.

Lägg dem på plåtar med bakplåtspapper. Låt jäsa ca 20 min. Grädda i nedre delen av ugnen 10 min, sänk till 200° och grädda ytterligare 25 min. Låt bröden svalna på galler under bakduk.

Hänt i veckan #2

Jo, jag och Eric hade planerat in en riktig livsnjutarhelg - presentkortet till lyxbadet som jag fick i 31-årspresent av ovan man skulle förbrukas innan 32-årsdagen (livspussel och allt det där ni vet) så vi passade på att lägga in ett efterföljande casino-besök när vi ändå höll på.
High life för en dag liksom.

Tyvärr blev Linnea jättedålig i lördags förmiddag så vi var såklart inte så upplagda för en massa lyx och funderade flera gånger på att vända kosan till Linköping istället, där Linnea var inlagd. Till slut blev det dock så att vi skulle stanna kvar eftersom Linnea var i mammas, farmors och läkarnas goda händer och vi skulle istället ta en ev söndagsnatt på sjukhuset.

Några timmars stillsam avkoppling i skön miljö var faktiskt ganska bra för en orolig far och "bonusmor". I paketet jag fått ingick varsitt glas bubbel, entre, badrockar och tofflor. Och så de lyxiga produkterna i duschen liksom nyttjande av härlig ångbastu och aromarum (inklusive personliga relationssamtal från tjejerna i stolarna bredvid).


En stunds njutning i "strandstolen" i den pampiga badsalen.

När vi sippade vår champagne i godan ro passade vi på att läsa Sturebadets egna magasin. Annonserna om lyxbilar och båtar gav möjligen någon indikation om den tänkta målgruppen, men nedan annonser lämnade inga tvivel.

Äntligen fick jag svar på frågan om vad jag ska göra för att bli lycklig...

Tydligen är jag helt fel ute som besöker Sophiahemmet för en simpel magnetröntgen när man kan göra så mycket mer

Efter välgörande bastu och rapport från sjukhuset gick vi vidare till Duvels. Tanken var att jag skulle visa Eric att belgisk öl visst kittlar dödsskönt i magen och han gillade faktiskt några av sorterna vi fick smaka av den något snacksaliga och mycket trevliga flickan i baren.
Jag inledde med en Westmalle, som min ölkunniga kollega talat sig varm om och som numer går under namnet "kärleksöl", vilket ju kändes helt rätt.

Här är det dock bartenderns felleverans till Eric som jag snällt tog över. Helt ok.

Vi tog sedan ett snabbt pit-stop hemma för att klä upp oss o göra oss fina nog för Casino Cosmopol (vi visste inte att det innebär att ta på sig märkliga jeans och campingsemesteröverdel samt en stor bunt svarta pengar).

Vi tog ut jättemycket pengar (våra 300 resp 500 visade sig dock inte ens vara växelpengar i jämförelse med de riktiga hajarna) som vi skulle spela för hela kvällen, men först åt vi en dålig middag serverad 55 minuter efter vi beställde av världens snorkigaste servitris - verkligen prisvärt, köp!

Mina pengar räckte nog iaf till 5 minuters effektivt spel och erics till 7. Vi är riktiga Casinoproffs!

Till slut satte Eric sina sista slantar på en super happy fortune cat, som han naturligtvis satte stort hopp till eftersom den också kom med en lucky hamster.

En halv minut och 50 spänn senare var han inte så super happy faktiskt.
Poof! It's gone!

Efter en öl med Lisa och Niklas gick vi hemåt, nöjda med dagen. Linnea mådde mycket bättre och blev utskriven på söndagen och idag har hon busat runt ordentligt med oss hela dagen och efter både glass och cykeltur har hon somnat sött.

Så, vad är en kärlekskris i hovet när man kan läsa om sånt här!

Arbeit macht krank

Igår hade vi en ölprovning på jobbet, som en avrundning på en halv dags teammöte.

Det var min kollega som är mycket intresserad och passionerad (hon startade till och med en Ölakademi för tjejer i sin hemstad efter att ha blivit nekad medlemskap i en gubb-dito) som drog av en rolig presentation inklusive provning för oss i konferensrum 63.

En rad olika typer och märken och nationaliteter skulle avnjutas.

Först ut var den sk fulölen. Något jag själv drack förra helgen utan att reflektera, men efter testningen, när vi gick tillbaks till denna första "öl", insåg vi allihop att vi inte skulle dricka denna frivilligt igen.

Häremellan kom överjäst och spontanjäst öl, veteöl, ale, porter och stout och det var väldigt intressant. Jag gillar öl och att prova olika sorter, tyvärr har jag nog tagit till mig det här med kalorier lite för mkt.

Klosteröl var skoj och nyttjandet otroligt styrt av munkarna. Nu kan de ju inte kontrollera hur man dricker det, men anvisningar fanns på flaskan.

Avslutningsvis några fina tips från min kollega.

Jag visste tex inte att ölglas bara ska diskas med vatten, och gärna sköljas med vatten innan ölen hälls upp, att öl SKA hällas upp så den skummar mycket och att formen på glaset är avgörande.

Det jag tar till mig mest var dock det här med akademin - lät hur kul som helst att sätta ihop en grupp som samlas kring ett intresse och träffas en gång varje månad och utvecklar detta, men framförallt skvallrar och har roligt ihop. Det ska jag göra!

Ser ut som en urspårad förfest i Rålis, men det var högst civiliserat trots att vi drack en massa slattar.

Bortsett från att jag idag vaknade med en utbruten förkylning (jag trodde jag var sejf) så var det en bra kväll. Ibland är det kul på jobbet!

Losers night - epic win!

Fredagkvällen var nästan smått historisk när jag tänker på det. Alla tjejer var samlade för middag på stan för första gången sedan..jag vet inte, men förmodligen sedan innan den första av oss började avla barn.
Själv har jag inte varit ute på rätt så länge, vilket jag inte skyller på någonting annat än att jag blivit bekväm och mer av en hemmakatt. Ibland kliar det dock i dansmuskeln och i fredags var jag riktigt laddad för en helkväll* med tjejerna (eller har vi kommit upp i den åldern där det är patetiskt att kalla sig tjejer?).

Vi började med en liten stänkare på stamhaket Grappa (jo, jag och Lisa har faktiskt VIP-kort där, vilket innebär 20% rabatt på mat och dryck - en skön rest från vår tid som boende på Torsgatan och resultatet av väldigt många AW:s... ).


Sen gick vi till en ny restaurang vid Odenplan, Banken. Trevligt och gott och vi drog av en hel del tjejsnack** innan några av oss bröt upp och piraterna drog vidare med flaggan i topp.


Det var den här vackra kvinnans fel att vi gick ut - hennes hemkomst efter en 3 månader lång och odrägligt tropisk resa skulle firas!



Det är inte helt lätt för två blondiner att lista ut hur kärleksskålen går till rent praktiskt. Det är lite som Elefantsnabeln faktiskt..


Till slut fick vi dock till den. Eller nåt.

Jag, Lisa och Sara sparkade ut tanterna i oss och drog upp partyvredet och gick vidare till vårt andra gamla stamhak - det kära Cliff Barnes. Det är ett mycket speciellt ställe, där kvällen börjar som på vilket annat ställe som helst, lite sorl, lite barhäng, hyfsat civiliserat med matgäster vid borden...

...men när klockan slår 23:00 sharp så händer någonting.

Ställets theme song drar igång och vanliga svennebananer förvandlas till en fjortistjutande hord av partymyror. Helt galet och fantastiskt roligt och det låter ungefär såhär:

En kväll som denna kräver förstås sin Jäger. Något av en tradition och denna kväll var vi mogna nog att bara ta en, vilket var precis lagom!

Som tur är stänger stället kl 01:00. Det är varmt, trångt, svettigt och tokigt så längre än så orkar man faktiskt inte.

Tre lyckliga pirater gick sedan hemåt i Stockholmsnatten, nöjda och belåtna och lite, lite stolta.

Än är vi inte uträknade!

* Helkväll innebär numera att man kliver innanför dörren innan 02:00. Helt lagom faktiskt.

** Smink och dejting har kanske skiftat något till förlossningar, jobb och skvaller men vi kan dra av en hel del censurerat material också.

Jag kategoriserar mig..

Från och med förra veckan ungefär så har jag en Halvmara-blogg eller nåt. Vill inte gå så långt som att kalla det träningsblogg, känns lite..pretentiöst. Jag ser mig inte riktigt som en av de där glammiga fitnesstjejerna med proteinshakes i hela skallen och som hittar på "perfekta tricepsövningar när du ändå sitter på toa" men nu har jag ett mål och försöker anpassa min träning till det.
Ganska kul tycker jag, men kanske inte mina fyra läsare här, så därför flyttar jag allt sånt otyg dit. Här kommer jag bara vara dekadent och slapp, där kommer jag sona synderna.

Kika in om ni vill!

coOLAste söderkisen!*

Igår var det dags för ännu ett överraskningspartaj - Dolly & Amandas pappa, syrrans sambo och min favoritsvåger fyllde jämt (en mkt fräsch 40-åring). Hans pigga och duktiga sambo hade i största hemlighet samlat de nära och kära på Restaurang Hjördis på Söder för en mysig middag.

Olas min när han kom till restaurangen, för vad han trodde var en familjemiddag, och såg till att börja med Eric, var rätt skojig.

Han fick samla sig lite över ett glas bubbel innan det var dags för en riktigt god middag (jag kan verkligen rekommendera stället).

Jag valde en vegetarisk färsk pasta med bla rödbetor och parmesan - alldeles perfekt sammansatt.

Jag har blivit en hejare på intervjuer som ni hör. Kan nog jobba på TV-sporten snart...

Idag blev det en födelsedag till och det är ingen mindre än finaste Mandis som fyller 1 år! Hon missade pappas födelsedag med 75 minuter och fick således en egen tårta (som vi andra åt upp) men mer om det i ett eget inlägg.

*Eric, godkänd AB-rubrik?

Vardagslyx

Idag kom äntligen det paket jag väntat på ett tag. Brevbäraren hade märkligt nog lagt den ovanpå raden med postfack, men jag verkar ha ärliga grannar.

Trots att man vet vad det innehåller så är det fantastiskt skoj att öppna paket...

En applicering och jag känner mig redan hur min stackars vinterprövade hy mjuknat lite.

Nu väntar slapp i soffan och lite garderobsrensning. Jag är ett sånt livsnjutarproffs!

Whiskey and the GPS

Jo, jag och Eric drog ju till Skottland i måndags, faktiskt av en ren olyckshändelse*.

Det var med mycket skepsis som jag begav mig till Skavsta, att vi faktiskt skulle komma iväg och i ungefärlig tid var något jag helt hade räknat bort. Med ett tajt tidsschema kände jag att detta kommer som bäst bli en flopp med nån trevlig dag i Edinburgh. Ryanair och snöoväder kändes inte som en stark synergikombo.

Vi kom dock iväg**, bara 40 min sena och biluthyrningen i Edinburgh hade fortfarande öppet när vi kom fram.

Jag inledde med en mycket proffsig left side-körning in i stan, med bara några miles i bussfiler och annat olagligt.

Dagen efter var det dags att rulla mot Kennacraig och färjan till Islay, resans mål och platsen som hyser de flesta av världens bästa whiskydestillerier på liten yta (de måste haft väldigt tråkigt där på 1800-talet).

Tanken var att en 4-timmarsresa skulle ta oss till 13-färjan, vi hade gott om tid enligt GPS-tanten som hävdade att vi skulle vara där 1220.

Tyvärr tyckte hon tydligen att en tur som innehöll två färjeförbindelser i lågsäsong var ett säkert kort, med resultatet att vi missade den sista färjan med 7 minuter efter en dödsföraktande körning upp o ner för kullar och med risk för fåra-liv. K*rringens glättiga "Ta färjan" fick mig nästan att dra bilen över kajkanten bara för att få dränka henne lite..

Följden blev att vi missade 13-färjan och efter ett samtal till färjebolaget insåg att 18-färjan förvandlats till 07-färjan nästa dag..

1 dag av två på Islay följaktiligen raderade och vi fick tillbringa natten i Tarbert, på ett B&B som var alla kitsch/new age/trädgårdstomtar-älskares våta dröm.

En skön autentisk kväll på pub gjorde dock susen och morgonen efter var vi redo för ett fullspäckat turschema på ön:s destillerier. I snöstorm och med väskorna på släp, eftersom vi inte hann åka och checka in på vårt B&B i Bowmore.

Med lite skjutstur och busstur klarade vi oss undan de blöta promenadera och dagen blev riktigt bra. För mig var det riktigt häftigt att få se den otroligt invecklade och tidskrävande processen att framställa världens bästa whisky. Eric hade ju redan sett detta men fick nu chansen att dricka äkta Laphroaig/Lagavulin/Ardbeg-öl, som naturligtvis inte finns att köpa, utan är ett stopp på vägen mot rökig whisky.

I allt en rätt intensiv resa med väldigt många intryck och en mersmak på Skottland och dess whisky***. Det ska vara väldigt fint på sommarn har jag hört.

Här en liten recap på våra fem dagar i säckpipornas och haggisarnas land.

Från whiskylistan på en bar i Bowmore...

Här får jag svart på vitt hur gammal jag faktiskt är. Tur att det fanns whisky att dränka sorgen med.

* jag råkade ha sönder ett av de glas som Eric köpt på plats på Laphroaig under förra resan och fick lite dåligt samvete inför julklappssäsongen.

** Strulet kom på hemresan istället, med följd att vi förvånat landade på Arlanda ist för Skavsta och vårt bagage på en annan terminal. Men det löste sig ju det också.

*** Inte lika sugen på att få mer av deras kalla och vindotäta hus eller matkulturen. Men whisky hjälper mot båda delar.

Helgen och WM

I helgen var det, efter lite om och men, dags för min första Wisk*-mässa i ordningen. Eric, med tre under bältet, är mer rutinerad i dessa sammanhang och det kändes tryggt. För en som just lärt sig att smutta på en whiskey efter typ fyra öl kändes det lite nervöst att en hel kväll skulle gå ut på att dricka enbart whiskey.

När jag dessutom, efter fyra provsmaknings-2:or, fick veta att seminariet skulle bjuda på inte mindre än fem (vilket visade sig vara sex. Glas) blev jag lite svettig och tvingade Eric att lova att boka en rullstol hem.

Erics pappa Jonas och Bosse var också med. VI började starkt med en 18-årig Laphroaig och lade upp strategin vid det runda bordet.

Det var en förkrossande övervikt av män i publiken. Med viss övervikt.

Det fanns dock män i kjol, men de höll sig tyvärr mest bakom bardisken och kommenderade.

Efter två provningar var det dags för erics drömtjej, Ellen. Port Ellen.

Jag gillade henne också faktiskt,trots konkurrensen. Hon är ju ändå bara 29 medan jag är lagrad i 31 år. Inget hot.

Sen var det som sagt det där seminariet. Jag gick ut svagt och ökade, då jag misstänkte att de körde enligt den klassiska "save the best for last"-principen..och det var ju just precis så faktiskt.

Rök på svensk ek. Eller var det Ek med rökig svensk. Gott hursomhelst.

Det var en anrik lokal vi vistades i. Jag var rätt sugen på att sno med mig planschen, en sån där "I was there"-upplevelse.

Snälla Marie hämtade oss och det bar iväg rakt ut på landet. När vi kom fram stod Kronhjorten där och ledde vägen. Han var mycket större i verkligheten. Riktigt mäktig faktiskt.

Snälla Marie hade till och med gjort en smarrig ost- och skinkpaj till nattamat. Superbt!

Så, summa summarum - jag överlevde, rullstolen behövdes inte och ja, det blir fler gånger. Första gången var inte alls så farlig. Try it - you might like it!

* En mkt rolig kommunikationsincident Bosse och Jonas emellan. Ibland förstår inte östgötar sin egen dialekt.

Dagens käftsmäll

Jag och två vintertrötta kollegor, som strävar efter nytt läge med en hög lägstanivå på motståndet, bestämde oss för att kräva arbetsgivaren på lite välbehövd inspiration.

Vi käkade spicy kinesmat (döm inte Ho's vid Hornstull på vare sig det olyckliga namnet eller utseende, maten kickade rumpa) och begav oss sen mot en sån där inspirationskväll anordnad av nätverk, vars publik består av 467 kvinnor och en, eller möjligen två, ditsläpade män*, för att lyssna på Agneta Sjödin och ett gäng entreprenörer med "sunshine stories" som det heter.

Efter att ha varit på ett antal liknande tillställningar i både frukost-, lunch- och kvällsmatform har jagväl blivit lite skeptisk till effekten de har.

Fantastiska historier, ofta bra föreläsare, men ändå den där känslan när man går ut, att det liksom inte gäller mig.

Agneta var bra, om än kvar i Let's Dance-ruset och inte riktigt med på föreläsningsnoterna, de andra entreprenörerna och coacherna hyfsat underhållande, men det berörde liksom inte.

Den otippade vändningen kom i form av en tillplattad fd ungdomsbuse, proffsboxare och programledare, som numera lagar mat med sina fastrar.

Mr Roberto. Vilken jävla talare rent ut sagt.

Och inte att förglömma, vilket häftigt affärsmansproffs** han är. Och skräpmatskändis.

Ikväll går jag till sängs med ett mantra från denna kväll och det är inte att lyssna på min inre röst, att hitta trygghet i mig själv, om än något tänkvärt som också är viktigt. Men ikväll var det stake och jävlar anamma som fick igång mig.

Ikväll ryter jag "bring it on, din jävla räka" till kudden och släcker lampan med en rundspark.

* en av de två stackars männen lyckades också med konststycket att vinna en femkiloskorg med Dove-produkter för ett lyxigt hemmaspa. Stor humor.

** VIsste ni att han driver 6 företag och har sålt 200.000 böcker? Bland annat. Se till att se honom snacka nån gång.

Unna osv

Idag fick jag en oplanerad solokväll i stan. Den tänkte jag maxa på bästa sätt och eftersom jag är lite småförkyld så blir det på hemmaplan.

Jag kollar in nya På Spåret, som ju leds av två av mina favvo-svenskar. De lever upp till förväntningarna, dock tycker jag frågorna och ledtrådarna är liiite för lätta - jag kan ju faktiskt rätt många, vilket aldrig brukar hända i detta program (en lockande tanke är dock att jag gått och blivit högt allmänbildad, men jag lutar åt det förra alternativet då jag inte haft näsan i någon geografibok på länge, dock har jag åkt en hel del tåg*).


Till det har jag en väldoftande kompromisslasagne** i ugnen, det ska bli väldigt gott. Känns bra att unna sig lite äkta, hemlagad fredagsföda. En fransk cider får ackompanjera denna rätt.



Efter middagen väntar lite julpyssel. Julgodis ska tillverkas och jag misstänker att det inte blir en alltför tidig sänggång ikväll, då jag ger mig på lite pilligt godis.

En jäkla skön kväll mao. Katten gillar!

* jag har blivit grå kund hos SJ, vilket innebär gratis kaffe. Inte illa pinkat!
** vegetarisk köttfärslasagne uppfunnen i största konsensus nån gång i somras.

Söndagssuck

..så vi avslutar söndagen med några softa låtar jag fastnat för.

Mitt ute i spenaten

Fina, tokiga dirigentkompis Tove har bjudit in till konsert med en
galen orkester, långt utomtulls.
Jag o Lisa är hänförda o har gåshuden på svaj.
Läckert.

Lite mera matblogg..

Kanske den godaste tårtan jag ätit och en i raden av dagens
chokladchocker.
Nu drar jag hem till Sthlm med ett högklassigt släktkalas i bagaget
och fantastiskt mkt socker i systemet.

Challenge #3

Vi blev lite till oss och har redan ätit upp, men vinet kan
fortfarande dokumenteras.
Lent och gott, rekommenderas absolut.
Nu blir det Hot Shots 2 och ännu mer admiral benson - kanske
filmhistoriens bästa karaktär någonsin.

Veolia class

Jag sitter här och undrar var man hittar såna här tåg nuförtiden.
Det känns som jag sitter i 50-talet och lukten påminner om en skön
gammal skolgympasal som fyllts med dammiga mattor.
Nåja, det var hursomhelst väldigt billigt!

Unna!!1

Jag och Lisa avnjuter en härlig lyxmiddag på Dramatenrestaurangen
Frippes. Nu hugger vi in på entrecoten och shiraz-vinet. Hej på ett
tag!

(eric, varning för kupongporr!)

Addendum

Jo, så har jag gjort världens godaste muesli oxå.

Queen pin

Jo, jag och the Erock drog en bowling häromkvällen och det är ju sånt som stärker förhållandet, trevliga, gemytliga aktiviteter där allt bara är bra för laget.

(om det nu skulle vara så att den ena är helt ok med att förlora mot den andra)

Detta blev istället en hård och svettig kamp, som vi dock i slutändan löste med att båda vann. The E tog hem totalpoängen, medan jag tog hem prestigen i att vinna två av tre serier (vilket tyder på en grym stabilitet i spelet).

(eftersom jag är ödmjuk tar jag inte ens upp att jag ledde stort i den sista, pga tidsbrist avbrutna serien, där vi körde med fel hand)

Nedan följer en vacker stilstudie. Men först en studie...

And this, is how it's done!