Klockan 16:40

När en blomma bryts av i sin vackraste blom

då blir marken så trist och så fruktansvärt tom.

Men kanske ändå att det någonstans, finns en äng eller undangömd skreva,

dit blommor som brutits för tidigt får fortsätta växa, dofta och leva.

Idag klockan 1640 har det gått 13 långa år sedan vi satt vid mammas säng, hemma i arbetsrummet som blivit hennes sjukrum, och med alla känslor i världen höll hennes hand i det sista andetaget.

Det är fortfarande overkligt.

Att jag haft min mamma levande, alldeles vanlig och mänsklig, bredvid mig är overkligt. Att jag hade möjligheten att ta henne för given en gång i tiden, sådär som man gör med föräldrar. Att jag kunde ringa henne, skriva till henne, bråka med henne och krama henne på födelsedagen. Det känns overkligt.

Att hon upplevt allt som vi nu upplever, men som vi inte kan prata med henne om. Att hon älskat, bråkat, varit som vi, precis lika vanliga som vi, det känns overkligt.

Att hon blivit en Mamma som till och med i drömmar är en evighet bort.

Att hon dog och aldrig mer kan kramas. Att hon är så definitivt borta.

Det känns så förlamande verkligt.

Jag fotar. Och lever!

Det är dags att värma upp bloggen inför fulkalendern tror jag. Och ärligt talat så har jag ju tänkt att den här skulle vara ett fönster till mitt liv i Norrköping, via min kameraglugg. Som numera är tre till antalet.

Jag pendlar ju, hmm, en hel del och skulle teoretiskt sett därför ha tid att slänga upp ett inlägg med bilder då och då på tåget - men ni som har hanterat många bilder, vet att det är ett jävla meck med tömning, rensning, uppladdning och bildtextande bland annat (och då har jag inte ens lärt mig photoshop ännu - men det kommer). Dessutom har jag allt som oftast någon offert eller annat svettigt som ska skrivas klart på tåget.

Men jag älskar ju att fota. Så det är värt det administrativa jobbet och diskutrymmet. Och nu har jag faktiskt genomfört mitt första, mycket inofficiella, fotouppdrag.

Det var Toffe som ville ha lite bilder från Team Tools Momentum:s sista racedag för säsongen.
Jag hukade, vände, sprang och panorerade. Det blev några bra bilder i alla fall, men jisses vilken ratio man har som amatör. Tur att fotot är digitalt numera när man provar sig fram!

Dagen till ära införskaffade jag äntligen objektiv nummer 2 i samlingen (det första ingick och är mer eller mindre skräp, så det räknar jag inte). Det blev ett teleobjektiv vilket passade alldeles utmärkt för dagens aktiviteter!

Här är i alla fall dagens bästa bild, och sen några till.