OBS! Starka bilder

Imorrn bitti är det dax för sommarens sista bokade semestertripp. Efter väldigt mkt om och men* bordar vi Gotlandsfärjan imorrn bitti kl 7:30 för att drabba familjen Jansson/Christofferson, eller "Låållyy å Maanna" som Linnea benämner dem.

Halva packningen. Barn m tillbehör tillkommer!

Som tjej tycker jag det är fullkomligt underbart att resa med bil från punkt A till C oavsett om vi passerar B, för då kan jag nämligen obegränsa min packning. Livsnödvändiga saker såsom locktång, 2 extra par skor och klädbyteskläder får gärna haka på. The V50 is the limit. Tyvärr finns det ju en tjej till i sällskapet som faktiskt överträffar mig vad gäller kubikmeter packning och hon behöver inte ens packa själv. Jag har en bit kvar till hennes nivå helt enkelt.

Vin & fil går riktigt bra ihop

För att vara fullständigt redo för den sista uppstyrda veckan (jag förtränger här att det är en barnsemester på landet) så har jag givetvis doppat ina fötter i både vatten och färg. De har också fått en hårdhänt omgång med "skalarn",  dvs min fotfil med hål i.

Fotriktig

Jag har en pervers böjelse för det där med reducering av läderhud** och är väl en av de få som förtjust skulle doppa ner fötterna i ett sånt här...

Nu återstår en ljuv natts sömn hela vägen till 05:00 i morrn. Vi är faktiskt nästan packade (väskmässigt) redan och ska bara fixa liiite i morrn bitti. Sen får jag äntligen träffa mina sjukt efterlängtade trollungar!

* Destination Gotland höll på att bli ouppnåeligt eftersom bolaget med samma namn inte har minsta aning om hur man hanterar kunder 2010. Dessutom tjänar de pengar på det.

** Det syns för det mesta inte utanpå, men inuti har jag jättemjuka, välvårdade fötter.

To whom it may concern

Jag gör en Eric och ber om ursäkt för usla och lågfrekventa inlägg (om det finns någon tapper läsare här fortfarande) och för min egen skull iaf ska jag försöka göra bot och bättring - det är mycket roligare att gå tillbaks i sin "dagbok" om den faktiskt innehåller åtminstone några spår av liv.
Så.
Nu till nästa ämne. Jag har ju semester, vilket kanske iaf framgått av de senaste blogginläggen. Jag är ungefär halvvägs gången genom denna och hittills har den varit faaantaaastisk* faktiskt. Åh, jag bara myser med mina mysar, hela tiden!

Semester innebär för mig framförallt en jävla massa läsning. Annars är det inte semester. Regn, sol, det spelar ingen roll, jag kan läsa i alla väder. Jag har plöjt ett gäng böcker och den jag jobbar med just nu är, på tips från kollega, The Secret. Kort sammanfattat handlar den om hur man genom visualisering och korrekt nyttjande av lagen om attraktion kan uppnå precis det man önskar sig.

När man skalat bort alla amerikanska klyschor (det är ju lite lustigt att önskan om pengar och bilar kommer ett antal kapitel före hälsa och relationer) så kvarstår ungefär fem sidor text som jag faktiskt kan ta till mig. Med lite modifiering.
Jag tror att detta om att önska sig något och sedan tänka och agera som om man redan har det (ni vet, visualisering, idrottarnas sedan länge använda metodik för att kamma hem ett VM-guld, eller vårt juniorbasketlags metod för att inkassera ett SM-brons) faktiskt funkar. Man blir vad man tänker. I boken hävdar de dock att det är en naturlag, att universum tvingas returnera goda saker till mig om jag önskar mig dem, för att det är just en naturlag. Nog om det.

Som svensk är man ju född rakt in i en klagosång. Är det inte vädret så är det chefen, köer, eller folk som tränger sig i köer**. Fika till gnället snarare än kaka till kaffet liksom. Det är en, ganska så stor, bit av folksjälen. Och jag är inte sämre. Även om jag för snart elva år sedan genomled något som fortfarande sätter det mesta i ett ganska litet perspektiv, så finner jag mig själv gnälla över en ny finne, ett platt hår och en tung rumpa. Man faller in i det liksom, för att everyone else is doing it, överallt.

Oj, nu blev jag långrandig. Men för att komma till saken. Jag ska vara lite odräglig ett tag. Jag ska testa den här approachen, för jag tror faktiskt att jag själv kan välja hur jag ska tackla livet med köer och allt vad det innebär. Jag tror kanske inte att det ska trilla in 150 miljoner och ett drömjobb i hallen, men jag blir förmodligen lite gladare och lite nöjdare med det jag har.

Först måste jag dock gnälla av mig, svensk som jag är, för att tömma banken liksom. Clean plate osv.
Irriterande småsaker jag ska få ur mitt system är således (utan inbördes rang);

1. att de flyttat sopstationen i mitt hus till det nya huset längst bort. Vilket innebär värsta promenaden för att slänga sopor när man är stressad till tex T-banan.
2. Att man ofta är just stressad till T-banan...
3. ...pga obotlig tidsoptimism kombinerat med tidsbrist..
4. att jag inte kan köpa skor som inte ger mig skavsår. Inte ens när jag köper ersättare för de som givit mig skavsår.
5. att jag är usel på att komma fram till vad jag vill. Till och med när jag nu kan önska mig vad jag vill. Aladdin kan vila ett tag till mao.
6. att jag inte sprungit 1,5 mil i ett svep ännu och halvmaran är mindre än 6 veckor bort. Skämmes!
7. att Destination Gotland är såna webbproffs att min beställning med betalning blev en beställning utan betalning, som de tyckte att de skulle avboka utan meddelande så att de kunde sälja på mig en dyrare och sämre resa. Hoppas de struntar i betalningen på denna också.

Så. Sämre har jag det inte just nu faktiskt. Och efter publiceringen av detta inlägg kan jag lättat släppa dessa skitsaker och låta dem landa där de hör hemma. I en blogg som ingen läser.

* enligt Eric så är jag tydligen otrooooligt bra på att emfasera fantaaaastiska händelser med stooooora adjektiv. Extreeeeemt överdrivet tycker jag.
** förmodligen det brott som ligger högst på straffskalan i Svea Rike. Och förmodligen det som ligger lägst i typ Italien.

Upp,upp,upp!

Vi laddar för semester..med bad..

Tennis...

Shopping av Waboba-boll - ett måste för sommarens alla bad..

Ännu mer shopping..jag stod för merparten kan vi väl säga..

Efter en hård shoppingrunda behövde vi, framförallt Eric, naturligtvis en kall...

Nu är det möjligen lite rörigt härhemma, men ganska så bra ordning också. Vi ska nog klara oss i en vecka iaf, trots att jag inte hittat någon stråhatt att svassa runt i. Vi har ju ändå waboba.

Roadtrip då och nu

Historik:

Den årliga Roadtripen* har en vid det här laget ganska anrik historia, kantad av galenskaper, livsnjutarstunder, 32900 internskämt och fantastiskt många asgarv.

Det roliga är att det började som en motreaktion till ett legendariskt citat från en av tjejernas exexex, som gjorde henne något besviken när hon insåg att den enda gemensamma semesterveckan gick upp i rök med orden;

"men det vet ju alla, att vecka 29 är grabbveckan?!"

Det tackar vi för, för där och då lades grunden till motsvarande tjejvecka, och den lever fortfarande kvar, vilket varken relationen eller just den grabbiga veckan gör...

(även om många omkring oss säkerligen undrat om vi inte är just grabbar**)

Första ölen på årets roadtrip, Snäck 8/7 2010

Första resan gick till Västkusten och var alldeles, alldeles magisk. Jag hade aldrig haft så ont i skrattmusklerna och så oavbrutet roligt någonsin, så det var givet att det skulle bli en fortsättning.

Året var 2003.
Jag och Lisa har varit med på samtliga trippar sedan dess, i övrigt har destination och konstellation varierat, men andan är konstant!

Några av de vyer som ständigt återkommer i Visby. Måste vara Sveriges mest idylliska stad. Till utseendet alltså...

I år var konstigt nog första gången som valet föll på Gotland. Det var på tiden - Gotland är fantastiskt, och det blev helgen också. Det var också första gången som Johanna följde med och jag hoppas att det inte var sista. Jag, Sara och Lisa är dock rutinerade på den här fronten och fick sätta in Johanna i alla gamla bedrifter och uttryck, då många av dessa skulle kunna uppfattas som rotvälska.

Promenad i Visby. Johanna visar hur man tämjer en bagge till att bli toalett.

Trots att Visby var i transit mellan politikersvärmar och bratsdito och förvånansvärt tomt, så hade vi en rolig partykväll, en sån där skön after beach-upplevelse (på Tofta) och sjukt roligt överlag. Det är nämligen det som det kokar ner till (bokstavligen just i år): omgivningen spelar mindre roll, det är det där hänget som gör hela grejen. Att sitta och ljuga, kreera nya interna uttryck (ofta av en slump) och ha en allmänt låg humornivå.

Bandet från After Beachen spelade även på kvällen inne i Visby och drog oväntat av Bumbibjörnarna mellan de gamla sköna rockklassikerna.

När ska vi äntligen anses ha fått en överdos av ordet Kärlek i A-L-L-A (o)möjliga sammanhang?

Nu är vi i alla fall hemma igen och den sedvanliga bluesen jag brukar uppleva efter hemkomst uteblir. För detta var bara min första helg på en (förhoppningsvis) lång semester...

...jag har redan satt tvättmaskinen i fullt arbete inför nästa stopp; en resa till Italien***, med Eric, på onsdag! Ser sjukt mycket fram emot den och något säger mig att den veckan kommer generera minst lika många internskämt, garv och unna-lägen.

Det är bara UPP-UPP-UPP!!!**** 

* Tror vi började kalla det Roadtrip för att det lät så töntigt och oavsett färdmedel så är det så det heter nu. Ett begrepp helt enkelt.

** Ett gäng vi träffade i Strömstad sa lite försynt att "ni är inte som andra tjejer". Oklart hur det skulle tolkas.

*** En kärleksresa givetvis.

**** Tror det är årets uttryck när vi summerar, och får göra sällskap med bevingade ord som "ni kan ju KÖPA den här festen", "tjejer, det där är en biograf" och "oj, nu tror jag att jag fick den där gatrokoliska effekten".

Whiskey and the GPS

Jo, jag och Eric drog ju till Skottland i måndags, faktiskt av en ren olyckshändelse*.

Det var med mycket skepsis som jag begav mig till Skavsta, att vi faktiskt skulle komma iväg och i ungefärlig tid var något jag helt hade räknat bort. Med ett tajt tidsschema kände jag att detta kommer som bäst bli en flopp med nån trevlig dag i Edinburgh. Ryanair och snöoväder kändes inte som en stark synergikombo.

Vi kom dock iväg**, bara 40 min sena och biluthyrningen i Edinburgh hade fortfarande öppet när vi kom fram.

Jag inledde med en mycket proffsig left side-körning in i stan, med bara några miles i bussfiler och annat olagligt.

Dagen efter var det dags att rulla mot Kennacraig och färjan till Islay, resans mål och platsen som hyser de flesta av världens bästa whiskydestillerier på liten yta (de måste haft väldigt tråkigt där på 1800-talet).

Tanken var att en 4-timmarsresa skulle ta oss till 13-färjan, vi hade gott om tid enligt GPS-tanten som hävdade att vi skulle vara där 1220.

Tyvärr tyckte hon tydligen att en tur som innehöll två färjeförbindelser i lågsäsong var ett säkert kort, med resultatet att vi missade den sista färjan med 7 minuter efter en dödsföraktande körning upp o ner för kullar och med risk för fåra-liv. K*rringens glättiga "Ta färjan" fick mig nästan att dra bilen över kajkanten bara för att få dränka henne lite..

Följden blev att vi missade 13-färjan och efter ett samtal till färjebolaget insåg att 18-färjan förvandlats till 07-färjan nästa dag..

1 dag av två på Islay följaktiligen raderade och vi fick tillbringa natten i Tarbert, på ett B&B som var alla kitsch/new age/trädgårdstomtar-älskares våta dröm.

En skön autentisk kväll på pub gjorde dock susen och morgonen efter var vi redo för ett fullspäckat turschema på ön:s destillerier. I snöstorm och med väskorna på släp, eftersom vi inte hann åka och checka in på vårt B&B i Bowmore.

Med lite skjutstur och busstur klarade vi oss undan de blöta promenadera och dagen blev riktigt bra. För mig var det riktigt häftigt att få se den otroligt invecklade och tidskrävande processen att framställa världens bästa whisky. Eric hade ju redan sett detta men fick nu chansen att dricka äkta Laphroaig/Lagavulin/Ardbeg-öl, som naturligtvis inte finns att köpa, utan är ett stopp på vägen mot rökig whisky.

I allt en rätt intensiv resa med väldigt många intryck och en mersmak på Skottland och dess whisky***. Det ska vara väldigt fint på sommarn har jag hört.

Här en liten recap på våra fem dagar i säckpipornas och haggisarnas land.

Från whiskylistan på en bar i Bowmore...

Här får jag svart på vitt hur gammal jag faktiskt är. Tur att det fanns whisky att dränka sorgen med.

* jag råkade ha sönder ett av de glas som Eric köpt på plats på Laphroaig under förra resan och fick lite dåligt samvete inför julklappssäsongen.

** Strulet kom på hemresan istället, med följd att vi förvånat landade på Arlanda ist för Skavsta och vårt bagage på en annan terminal. Men det löste sig ju det också.

*** Inte lika sugen på att få mer av deras kalla och vindotäta hus eller matkulturen. Men whisky hjälper mot båda delar.