Nu tänkte jag dock köra lite mer fokuserat, inte bara gymma för en bra hållning och hyfsade former, nej jag längtar efter målfokuserad träning, något vi jobbade mycket med när jag spelade basket för alldeles för många år sedan. Varje moment hade ett syfte, om det så var snabbhet, spänst eller bollteknik.
Efter helgens åskådarplats på Vasaloppets målraka har det där väckts ännu mer. Jag vill jobba mot ett mål och känna den där fantastiska känslan av slutförande, Den Stora Belöningen i form av en genomförd prestation.
Nu sitter jag och funderar lite på målen. Nästa år vill jag åka Vasaloppet, men jag måste ha något mer i närtid också. Tjejmilen känns för fjompig och för kort för att vara en sporrande utmaning, medan marathon detta år bara är att glömma av motsatt anledning.
Att bara sätta upp en kroppslig målbild är inte heller tillräckligt, det är lite för ytligt för att verkligen köra, typ "jag ska ha den tajtaste 32-åriga kroppen på playan i sommar".
Jag lutar lite åt halvmara. Läskigt långt och jobbigt men ändå överkomligt. Gott om tid men ändå överskådligt. Dessutom ger det en bra anledning att dra på sig de nya nya, snygga skorna och plugga in iPod-Nike-grejen för löpturer sommaren igenom. Hälsan och Kroppen kommer liksom på köpet då (och makten och härligheten, i evighet osv..).
Wiiiiii. Sköna, bra OCH snygga. Som ett litet Kinderägg!
Ska jag?
