Linnea och trollmor

Min gamla favoritnattvisa i en ny, oslagbar tolkning.

OBS! Starka bilder

Imorrn bitti är det dax för sommarens sista bokade semestertripp. Efter väldigt mkt om och men* bordar vi Gotlandsfärjan imorrn bitti kl 7:30 för att drabba familjen Jansson/Christofferson, eller "Låållyy å Maanna" som Linnea benämner dem.

Halva packningen. Barn m tillbehör tillkommer!

Som tjej tycker jag det är fullkomligt underbart att resa med bil från punkt A till C oavsett om vi passerar B, för då kan jag nämligen obegränsa min packning. Livsnödvändiga saker såsom locktång, 2 extra par skor och klädbyteskläder får gärna haka på. The V50 is the limit. Tyvärr finns det ju en tjej till i sällskapet som faktiskt överträffar mig vad gäller kubikmeter packning och hon behöver inte ens packa själv. Jag har en bit kvar till hennes nivå helt enkelt.

Vin & fil går riktigt bra ihop

För att vara fullständigt redo för den sista uppstyrda veckan (jag förtränger här att det är en barnsemester på landet) så har jag givetvis doppat ina fötter i både vatten och färg. De har också fått en hårdhänt omgång med "skalarn",  dvs min fotfil med hål i.

Fotriktig

Jag har en pervers böjelse för det där med reducering av läderhud** och är väl en av de få som förtjust skulle doppa ner fötterna i ett sånt här...

Nu återstår en ljuv natts sömn hela vägen till 05:00 i morrn. Vi är faktiskt nästan packade (väskmässigt) redan och ska bara fixa liiite i morrn bitti. Sen får jag äntligen träffa mina sjukt efterlängtade trollungar!

* Destination Gotland höll på att bli ouppnåeligt eftersom bolaget med samma namn inte har minsta aning om hur man hanterar kunder 2010. Dessutom tjänar de pengar på det.

** Det syns för det mesta inte utanpå, men inuti har jag jättemjuka, välvårdade fötter.

Tidlöst kul!

Det skiljer 91,5 år mellan dessa damer. Ålder ÄR bara en siffra...

Träningskompis

Nu när jag har haft några dagars träningsuppehåll pga helg och en galen mage så är jag rätt sugen på ett svettigt pass.
Vilken tur då att jag på onsdag ska åka och träffa min bästa träningskompis Linnea. Hon är tuff men effektiv..

Kolmården halvrunt på inte alls många timmar

Gårdagen började med ett akutbesök. En busig Linnea ramlade och slog i foten, hur vet vi inte riktigt, men efter en halvtimme ville hon inte stå på den, så vi såg framför oss hur det skulle bli en dag på akuten i stället för en rendez-vous med familjen Jansson-Christoffersson på Kolmården.

Linnea är en rutinerad sjukhusbesökare på gott och ont. En simpel undersökning var inga problem för henne.

Doktorn hittade inget fel utan tippade på ömhet och en haltande Linnea kunde något försenad kliva in genom Komårdens portar och hälsa på sina polare Dolly och Amanda.

Det blev bus i Bamselandet (som verkligen snor tid från övriga grejer och tyvärr ligger först) innan vi haltade/rullade/sprang mot Delfinariet och den grymma delfinshowen.

Dock fortfarande oklart vad Markolio egentligen har med den att göra, förutom att den heter markolios delfinshow, men bra var det. Jag blir alltid lika lycklig av att se dessa fantastiska spolformer glida runt och busa.

Efter en alldeles för ineffektiv men härlig halvdag, där vi missade de flesta djur av intresse, åt vi middag på en riktigt pärla - Sjöstugan (till övriga matgästers förmodade förtret..tre barn låter lite, men de skötte sig faktiskt bra för att vara just det) innan vi sa hejdå och åkte åt varsitt håll.

Väl hemma var det nästan så att två vuxna somnade före barnet, men en 18-årig whiskey och en rulle räddade några ungdomspoäng.

Tyvärr haltar Linnea fortfarande och det blir hjärtknipande när en liten sprallig tjej inte kan springa efter andra spralliga tjejer utan linkar fram på efterkälken med ett tappert leende. Tur att det finns såna som Dolly som helt sonika lyfter upp och bär sina skadade lekkamrater!

Förra helgen

Stockholm-Norrköping t/r/t/r/

Numera är det sällan jag (eller Eric för den delen) spenderar en längre tid på en och samma plats, ort eller till och med län, och i helgen slog vi nog någon form av rekord faktiskt.

Vi började hursomhelst helgen i Norrköping, med jobb och påföljande dagishämtning. En soft fredagkväll helt enkelt.

På lördagen var det dags för det första av kalasproffsens inbokade kalas, då Erics mamma fick hem två mycket trötta* "ungdomar" och ett mindre trött barnbarn. Vi gjorde nog inte så starkt intryck som kalasgäster där vi låg i soffan, det gjorde däremot maten och fikat på oss. Tack för det Nettan (och hoppas vi får en ny chans att visa våra mingelegenskaper)!

Efter lite rolig nostalgitripp medelst analoga och digitala fotoalbum var det dags för helgens första färd till Stockholm, dit vi anlände lördag kväll vid 22 och stupade i säng, alla tre.

Tur var väl det för på söndagen väntade både modevisning och kalas med sisådär 25 barn och vuxna inklämda på 85 kvadrat med väldigt mycket socker i omlopp..

Linnea började tidigt göra sig i ordning, det tar tid att få till rätt outfit när man ska på ett fyraårskalas. Som tur e hade jag lite kläder** att låna ut och ett par välmatchande skor. Hon provade även stövlar, men gick på pumps-spåret klokt nog.

Här är dagens outfit, som hon såklart måste visa för den stolte fadern (som numera heter Pappa på heltid efter en lång säsong som Mamma). Märk väl reservblöjan runt midjan, som hon så smart gjorde till en extra accessoar - både funktionellt och snyggt! Dessutom tyckte jag det var ett fräckt grepp med bara en knästrumpa - vill haaa!!!

Dollan kastade ett mycket bra kalas, blir nog årets happening på Söder faktiskt, som det kommer pratas om länge, länge.

Dolly var en perfekt och i vanlig ordning en hands-on arrangör som tydligt klargjorde att bara en får ta först (läs födelsedagsbarnet). Ljusen tog hon på första försöket givetvis!

Efter dessa kalas var det återigen dags att vända kofångaren mot Östergötlands län, bara för att återvända till Stockholm igen med morgontåget. Priopoäng ftw..snart kan vi åka tåg till USA*** för all intjänad SJ-bonus.

Nu väntar en vecka i Stockholm där resor mest är begränsade till Stadshagen-Marievik.

* Det var vissa sömnavbrott och förkylning som tog musten ur oss. Ur mig som är en ovan småbarnsförälder och inte har samma immunitet mot sömnbrist, ur Eric som var förkyld och ju är kille - nuff said!

** Ett halsband bestående av trosor, sjysta heels och ett tygskärp med guld som scarf -en fulländad outfit! Blöjan var modellens egen.

*** Enligt min kära, salig farmor kan man faktiskt åka tåg dit. Bara man har lite tålamod.