Tisdagsmys

I tisdags vaknade jag upp till en något uppdaterad verklighet, på ett sätt efterlängtad men ¨på samma gång lite tuff.
Vad bättre då än att umgås med de här underbara små illbattingarna - jag får pirr i magen när jag ser dem och är så jäkla glad att jag har dem.

 

Jag måste också passa på att berömma päronen för stor pedagogik. Jag har aldrig tidigare sett ett barn städa med sådant driv och engagemang!

OBS! Starka bilder

Imorrn bitti är det dax för sommarens sista bokade semestertripp. Efter väldigt mkt om och men* bordar vi Gotlandsfärjan imorrn bitti kl 7:30 för att drabba familjen Jansson/Christofferson, eller "Låållyy å Maanna" som Linnea benämner dem.

Halva packningen. Barn m tillbehör tillkommer!

Som tjej tycker jag det är fullkomligt underbart att resa med bil från punkt A till C oavsett om vi passerar B, för då kan jag nämligen obegränsa min packning. Livsnödvändiga saker såsom locktång, 2 extra par skor och klädbyteskläder får gärna haka på. The V50 is the limit. Tyvärr finns det ju en tjej till i sällskapet som faktiskt överträffar mig vad gäller kubikmeter packning och hon behöver inte ens packa själv. Jag har en bit kvar till hennes nivå helt enkelt.

Vin & fil går riktigt bra ihop

För att vara fullständigt redo för den sista uppstyrda veckan (jag förtränger här att det är en barnsemester på landet) så har jag givetvis doppat ina fötter i både vatten och färg. De har också fått en hårdhänt omgång med "skalarn",  dvs min fotfil med hål i.

Fotriktig

Jag har en pervers böjelse för det där med reducering av läderhud** och är väl en av de få som förtjust skulle doppa ner fötterna i ett sånt här...

Nu återstår en ljuv natts sömn hela vägen till 05:00 i morrn. Vi är faktiskt nästan packade (väskmässigt) redan och ska bara fixa liiite i morrn bitti. Sen får jag äntligen träffa mina sjukt efterlängtade trollungar!

* Destination Gotland höll på att bli ouppnåeligt eftersom bolaget med samma namn inte har minsta aning om hur man hanterar kunder 2010. Dessutom tjänar de pengar på det.

** Det syns för det mesta inte utanpå, men inuti har jag jättemjuka, välvårdade fötter.

Sunday Session

Idag har jag tokmyst med två tokiga, underbara miniblondiner på söder.
Vi duckade för regnskuren på väg till Blecktornsparken, där vi roade oss kungligt denna rojalistiska kärleksvecka.


Amanda åkte rutschkana...


Dolly coachade mig i linbaneåkning och om ni lyssnar noga så hör ni också hur hon tar hand om sin adept på bästa sätt; "Ha en så skön sväng - jag följer med dig!"


Hemma hade pappa Ola snickrat ihop en egendesignad hallmöbel, men hade ändå kreativitet kvar till Dollys stora förtjusning (och min också faktiskt, jättekul ju!).


Sen var det rabarberpajbak för hela slanten. I hela tre timmar faktiskt. Dolly & Sis hade jättesnygga förkläden, och dolly levde verkligen upp till rollen....


Jag anar en spirande matlagninstalang - det som finns/fanns hos mormor, mamma och syrran, men halvmissade mig lite (något jag dock väger upp med väldigt mycket vilja).

Väl hemma blev det lite träning, men såna tråkigheter kan man läsa mer om här istället.

Kolmården halvrunt på inte alls många timmar

Gårdagen började med ett akutbesök. En busig Linnea ramlade och slog i foten, hur vet vi inte riktigt, men efter en halvtimme ville hon inte stå på den, så vi såg framför oss hur det skulle bli en dag på akuten i stället för en rendez-vous med familjen Jansson-Christoffersson på Kolmården.

Linnea är en rutinerad sjukhusbesökare på gott och ont. En simpel undersökning var inga problem för henne.

Doktorn hittade inget fel utan tippade på ömhet och en haltande Linnea kunde något försenad kliva in genom Komårdens portar och hälsa på sina polare Dolly och Amanda.

Det blev bus i Bamselandet (som verkligen snor tid från övriga grejer och tyvärr ligger först) innan vi haltade/rullade/sprang mot Delfinariet och den grymma delfinshowen.

Dock fortfarande oklart vad Markolio egentligen har med den att göra, förutom att den heter markolios delfinshow, men bra var det. Jag blir alltid lika lycklig av att se dessa fantastiska spolformer glida runt och busa.

Efter en alldeles för ineffektiv men härlig halvdag, där vi missade de flesta djur av intresse, åt vi middag på en riktigt pärla - Sjöstugan (till övriga matgästers förmodade förtret..tre barn låter lite, men de skötte sig faktiskt bra för att vara just det) innan vi sa hejdå och åkte åt varsitt håll.

Väl hemma var det nästan så att två vuxna somnade före barnet, men en 18-årig whiskey och en rulle räddade några ungdomspoäng.

Tyvärr haltar Linnea fortfarande och det blir hjärtknipande när en liten sprallig tjej inte kan springa efter andra spralliga tjejer utan linkar fram på efterkälken med ett tappert leende. Tur att det finns såna som Dolly som helt sonika lyfter upp och bär sina skadade lekkamrater!

Hänt i veckan #1

Även om man kan tro att Sverige stannade under den rafflande finalen i hovets kärlekschock så var det faktiskt så att det var tvärtom. Framförallt så stannade inte Amanda, min mulliga, gulliga systerdotter.
Jag hade stora abstinensbesvär efter Dolly & Mandis och eftersom Dolly numera inte bara är kär i utan kärleksälskar Eric så tyckte jag att det var hög tid att vi tog en myskväll på sööööder.
Jag kan meddela att sådan tajming har jag aldrig haft och kommer aldrig ha igen.
Dollan hade lärt sig hoppa hopprep tex...

Men Amanda hade lärt sig stå själv. Det var iaf vad pappa ola skulle visa oss, men Amanda ville mer än så...Helt utan förvarning tog hon inte ett eller två, utan fyra säkra steg, till Olas hänförda "det är något historiskt ni får bevittna här!" Att som moster få vara med om detta stora ögonblick är ju helt otroligt stort och givetvis skulle kameran fram medan ögonen tårades en skvätt...Amanda fick lite prestationsångest och första omförsöket gick sådär...

Lagom till mamma kom hem drog hon på sig vinnarskallen igen och mötte en mycket förbluffad mor, som när hon gick hemifrån hade en dotter med promenadförmåga men när hon kom hem fick se den andra glatt spatserande mot henne i hallen.

Strax efter lyckades jag fånga trestegsraketen Amanda när hon, 1 år 1vecka och 6 dagar gammal tog några av sina allra första steg! Amazing folks!

Fabulös färgrik onsdag

Det har jag haft. Efter ett hundratal snyltmiddagar hos familjen Christofferson/Jansson kände jag att det var dags för lite återgäldning. Det känns ju lätt smidigare att skapa middagskaos på fem personer i varierande storlek i en stor trerummare än i en, om än numera större, ettagluttare.

Det blev lasagne, glass, kalasglaskras och målarfärg i en salig och härlig röra.

Mandis har hunnit lägga nästan elva månader bakom sig och snart blir det nog även några meter golv för egen maskin.

Men det är mysigt att få lite birds view ibland också, iaf för en Kattamoster.

Dolly fick bli den första (utom jag) att sätta sina avtryck på min senaste tavla, som kom till i ett anfall av skapandebehov häromveckan. Även Amanda fick kladda ner händerna men ville inte riktigt öppna dem, men modernistiskt Amandakludd (uppe till vänster) är inte illa det heller.

Dolly har full koll på både färg, händer och mammapappas planer (tyvärr har hon även lagt sig till med nån slags stuuuureplansaccent som smyger sig in i hennes annars så sköna södertugg. Måste finnas nån liten minibrat bland dagishermelinerna).

För övrigt blir jag sjukt inspirerad av den där heliumreklamen. Det vore magi att ha pipröst en hel jobbdag och låtsas som ingenting. Jag tror jag måste göra det snart.