5 juni 2010 - marathon, marathon och lite rosé

Det var en stor dag igår. Förutom att det var dags för årets Rålispremiär* så var det också dagen då Eric skulle springa sitt livs 2:a Stockholm marathon. Med en tid på under 4 timmar i kikarsiktet. Utan alltför många mil i benen men med några kilo pasta innanför västen önskade jag honom lycka till utanför porten strax efter 12-snåret..

Pigg & duktig som farmor brukade säga.

Själv stapplade jag mot Rålis med alltför många kilo picknick i armarna, 1kilometer picknicklöpning med brassestol - svettigt...Tänkte att Eric får massera mig när han gått i mål , det var ju en riktigt pärs.

Vi var en hög livsnjutare som samlats för att heja fram östergötland mot stordåd och möjligen inta några glas rosé under tiden. Jag skulle säga att vädret var perfekt för såväl självspäkare som livsnjutare denna dag!



Efter långsamma 29 minuter kom täten flygande förbi 10-kilometerskontrollen där vi stod. Det såg lite segt ut, men de var ganska hyfsade ändå.


Precis efter kom Eric och passerade 35km-strecket och såg ohyggligt fräsch ut. En enorm tidstjuv är han!


Dolly såg till att alla blev sitt allra bästa inför de sista 7 km som återstod. Hon kapade nog många minuter och placeringar åt folket!

Efter en omöjlig idrottsprestation, dvs min tjurrusning med packning hem från Rålis, tur med blå linje till T-centralen för byte till röd linje mot Stadion på ynka 35 min, möttes så jag, Eric och brorsan Mattias utanför Stadion. Frågan är om det överhuvudtaget syns någon skillnad på honom före och efter?

Min fina idrottskille drog av 42km på fina 3:45:46 och var därmed med marginal godkänd av sig själv.

Jag blev löjligt stolt och enormt taggad för min egen stundande halvmara - vilken kille!

*picknick, fotboll, bärs och umgänge i underbara Rålis, minst 3ggr/sommar!

Wiiina!

Idag har jag sprungit lite!

En slappkväll i soffan

...blev till en kvällsjogg längs vackra Norr Mälarstrand.

Västerbron i kvällsmundering

Det dåliga samvetet efter helgens alla läckerheter drog upp mig ur soffan strax innan 20. Eric berättade också att Linnea, den söta stackars kraken, hade kräkits i bilen. så jag tänkte att jag skulle passa på innan jag ev blir drabbad också.

Det kändes bra första halvan, sen började jag faktiskt känna halsbränna/illamående. Beslutade mig för att det bara var tabascon till middagen som inte harmoniserade med jogging till dessert och körde på.

Resultatet blev en hyfsad runda, km-tiden börjar krypa neråt så sakteliga.

Scenisk och flack tur, perfekt för bonusjogging. Möjligen lite för mörk och för nära den stora Rålisparken för att vara helt safe för en ensam tjej på kvällen, men det var konstigt nog rätt många löpare i omlopp så det kändes tryggt iaf.

Nu återstår bara att borsta tänderna och försöka ställa om till jobb-mode.

Facts&Stats

Efter två dagars vila och väldigt lite sömn i kroppen släpade jag mig ut på en joggingrunda, mer för att undvika dekadenskänslor inomhus i vårsolen än för att jag var så himla sugen. Ska man gå från noll till att stappla sig igenom ett halvt marathon så måste man piska sig själv ur soffan...

Det är ju alltid skönt efteråt...

Det var en tung runda idag. Inte så lång men benen var stumma, knät gjorde ont och jag var sådär energilös som man är ibland. Tog mig iaf runt och på en bättre km-tid än jag trodde när jag upplevde att jag kravlade mig uppför en brant backe.

Det blev spåret vid Karlbergs slott idag - slingrigt och fint, men tyvärr fortfarande snö och slask kvar inne i "skogen". Nån vecka till så är det klockrent för alla inbilska stadsbor som vill springa runt och tro att de är nära naturen (tyvärr brukar den korta rakan längs med essingeleden bli en brysk påminnelse om att så inte alls är fallet).

För statistikens skull..

så ska jag försöka minnas att lista åtgärderna gällande min utmaning till mig själv*; Halvmaran i september!
Träningen går framåt, känns just nu som jag har ett hyfsat flås i medvind, nerförsbacke och med solen i ryggen (och I gotta feeling på repeat i lurarna).

I fredags drog jag av en lätt joggingtur med Erika, 4,5 km i lugnt tempo, men så var det ju fredagkväll också. I går morse blev det 25 minuter på löpband, varav 20 med rätt intensiv intervallträning, följt av ett corepass. Man måste ju kunna hålla balansen i 2,1 mil också (iofs har jag förmånen att vara både fram- och baktung vilket grundar för en någorlunda stabil transport).

Hittills har jag dock två setbacks i mitt löpande;

• Nike-prylen i skon verkar inte vilja snacka med min älskade iPhone, bara med Erics iPod. Tills det löst sig** kör jag med Runkeeper-appen istället - funkar jättebra faktiskt. Ingen akut kris alltså.

• Ett något större problem är mitt knä. Efter både platt- och magnetröntgen har inget specifikt framkommit, förutom att jag har ett ödem (typ blåmärke som jag förstod det?) på insidan av knäskålen. Där är en led som tydligen belastats för mkt, antagligen genom många och tunga knäböj med skivstång i höstas. Ingen fara i sig men detta måste vilas och rehabtränas för att läka och när det gäller knän så är inte löpträning (framförallt för halvmara) något som ligger högst på listan för rekommenderade aktiviter. Dessutom kvarstår mitt onda inne i knät, som förmodligen är något helt annat och för att utreda detta måste jag bestämma mig för om jag vill göra en titthålsoperation eller ej. Just nu är jag inne på "bit ihop och ignorera så blir det säkert bra" eftersom jag absolut inte vill ha 3 veckors rörelseförbud följt av lugna promenader, mild lårmuskelträning och annat tråkigt.

I övrigt ligger inköp av löparkläder på agendan och jag har officiellt förklarat smoothiesäsongen öppnad.

* eller 30-årskris, vilket som

** dvs tills någon i omgivningen med apple-prylkunskap orkar fixa det åt mig

Wiiina!

Första utomhuslöpet i år. Förmodligen inte jättebra att göra mtp
mötet med McKnee imorse, men jädrar va gött.
Snabbt gick det inte men som Dolly brukar säga; -man ska inte tävla
om allt!
Note to self: skaffa fingervantar och iPhone-hållare. Bara för solen
är framme är det inte hett.

Summa summarum:

Ingen mästartid men det var inte meningen heller.

It has begun..

Jag har påbörjat uppladdningen inför halvmaran i september. Jag har ju rätt gott om tid på mig och hoppas att det inte ska bli alltför plågsamt att springa de 2,1 milen genom stan.

Eftersom jag hittills mest joggat på mina springturer och satsat mer på styrketräning de senaste åren, är det läge att börja med flåsboostande aktiviteter.

Jag började med en rätt intensiv intervallträning igår med hjälp av löpbandets förinställningar. Det var svettigt och jobbigt och jag inser att resan blir lång, men i vanlig ordning:

jäklar vad skönt det är efteråt!

How I roll!

Ok Lisa, Erika och Wiiina - bring it on!

Beach 2010?

Jag tränar ju rätt så regelbundet sedan ca 6 år tillbaks. Med regelbundet menar jag då ett snitt på ca 2 ggr i veckan, ibland mer ibland mindre beroende på sjukdom, tidsoptimism och allmän slöhet. Innan dess kunde jag träna stenhårt i perioder för att sedan "bränna ut mig" och inte träna alls på några månader. Detta ger ju såklart en något fluktuerande kroppslig och mental hälsa.
Nu tänkte jag dock köra lite mer fokuserat, inte bara gymma för en bra hållning och hyfsade former, nej jag längtar efter målfokuserad träning, något vi jobbade mycket med när jag spelade basket för alldeles för många år sedan. Varje moment hade ett syfte, om det så var snabbhet, spänst eller bollteknik.

Efter helgens åskådarplats på Vasaloppets målraka har det där väckts ännu mer. Jag vill jobba mot ett mål och känna den där fantastiska känslan av slutförande, Den Stora Belöningen i form av en genomförd prestation.

Nu sitter jag och funderar lite på målen. Nästa år vill jag åka Vasaloppet, men jag måste ha något mer i närtid också. Tjejmilen känns för fjompig och för kort för att vara en sporrande utmaning, medan marathon detta år bara är att glömma av motsatt anledning.

Att bara sätta upp en kroppslig målbild är inte heller tillräckligt, det är lite för ytligt för att verkligen köra, typ "jag ska ha den tajtaste 32-åriga kroppen på playan i sommar".

Jag lutar lite åt halvmara. Läskigt långt och jobbigt men ändå överkomligt. Gott om tid men ändå överskådligt. Dessutom ger det en bra anledning att dra på sig de nya nya, snygga skorna och plugga in iPod-Nike-grejen för löpturer sommaren igenom. Hälsan och Kroppen kommer liksom på köpet då (och makten och härligheten, i evighet osv..).

Wiiiiii. Sköna, bra OCH snygga. Som ett litet Kinderägg!

Ska jag?