Jävla sjukdom, varför ska några jäkla tumörer förstöra mammas och vårt liv? De har bara ätit upp henne, sakta berövat henne del för del av livet och nu ska de glufsa i sig det allra sista.
Jag satte på Eva Dahlgren-skivan, "blekt blondin"..
Jag är livrädd för vad som ska ske, samtidigt som jag unnar mamma att sakta och lugnt få glida bort, till vilan.
Jag får panik, för jag klarar inte att säga allt jag vill säga, att jag och Johanna ska kämpa vidare och lyckas.
Du ger mig allt du har
När jag har behövt dig har du alltid funnits där, tröstat,
fast du haft det svårt.
Jag beundrar dig så mycket,
du har visat hur stark en människa kan vara
och det ger mig kraft, jag ska klara allt och
jag ska göra det för dig. Det ska du veta.
Allt jag vill säga, hoppas jag du vet,
i din fina själ
och tar med dig när du fortsätter
någon annanstans.
Jag ska aldrig glömma dig,
min lilla Moder Jord.
Jag älskar dig och du älskar mig.
Den kärleken ska jag ta med mig
och den ska jag alltid spara,
i din lilla vrå, i mig.
kl.12:17
--------
kl.23:53
Nu är allt över, saknaden är redan enorm..."
Idag är det 11 år sedan mamma somnade in. För första gången på mycket länge öppnade jag min dagbok, för att läsa mina tankar den dagen. Dagboken var ett utlopp för mig, jag gick undan när det blev för jobbigt och skrev av mig. Jag ville på något sätt också bevara tankarna, ögonblicken, så att jag många år senare skulle kunna läsa och minnnas och veta vad mitt 21-åriga jag tänkte på den dagen, som för alltid förändrat mitt liv.
Kl. 16:44 den 24 oktober 1999. Den absolut värsta och samtidigt en av de finaste dagarna jag upplevt. Liv och död, ofantlig sorg och tårfylld glädje, kärlek till mamma och hat mot cancern som tog henne.
Jag kommer aldrig att glömma den dagen och den stunden. Jag vill inte heller.
Framförallt kan jag säga dig mamma, att precis som jag skrev den dagen, kommer jag aldrig att glömma dig.
Och om saknaden var enorm samma kväll du gick bort så är den monumental nu.
"När mammor dör, då förlorar man ett av väderstrecken.
Då förlorar man vartannat andetag, då förlorar man en glänta.
När mammor dör, då växer det sly överallt."
(mammas dödsannons, av Göran Tunström)






