Varje morgon går jag samma väg till jobbet. Över Västerbron.
Ibland är det blåsigt och ruggigt och jag kryper ihop, huttrar och tänker att vafan gjorde de den så lång för.
Ibland är det soligt, vackert och båtar puttrar förbi under mig samtidigt som några glada semesterfirare går inför landning mot Bromma.
Det är olika varje dag, förutom en sak som är konstant.
Gubben med gubbfickan.
Varje morgon möts vi ungefär halvvägs. Han kommer i sina chinos, skjorta och skärpet som delar magen i två delar.
Han påminner lite om mannen i Darling. Varje morgon känner jag en liten, liten stöt av moderskänslor när jag ser honom flaxa förbi med portföljen. En lydig anställd, på god väg mot guldklocka förmodligen.
Det blir inte en riktig dag utan det här mötet känner jag. Jag rubbas en aning och blir lite orolig om jag inte får min morgondos av gubben med gubbficka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar