Paint it pink

Vi började med två tomma canvasdukar och dito huvuden. Om det var trötthet eller mentala prettospöken är svårt att avgöra, men det löser sig alltid när man börjar kladda.

Själva kladdandet tar mig rakt tillbaks till flirtkulor och garnbollar, en dagmamma memory lane.
Outputen är mindre viktig, det är kladdet som gör det för mig. Som tur är.

(den är inte klar. Det stackars flamingon ska få en näbb att äta med och så slänger jag säkert in något chockerande i nåt hörn. Kanske en flirtkula eller en garnboll)