Grannen spelar ett motorbaserat TV-spel. Plötsligt känns det digitala hemmet som en jävligt dum idé*.
Jag hoppas han kör ihjäl sig snart** för jag ska sova. Men jag passar på att minutplanera morgondagen mellan varvningarna och samtidigt vara sådär närvarande i varje del som vi lärde oss ute i skogen mellan kaffebälgandet. Jag kan faktiskt inte tro vad jag får vara med om nu, vad jag får lära mig och jag vill njuta av det och inte förlora mig i schemarelaterade svettningar.
I morgon väntar en bilresa. En syster, en dollyboll och en favorit i repris. Den trängde sig in i schemat och jag fick köra en anslagstavla.
Så. Nu slank han ner i diket och jag slinker upp på kammarn och kastar mig i Niagarafallen***.
* av ren grannlig omtanke har jag renat mitt hem från audio/video-baserad underhållning. Möjligen blir det morgon-TV i stumfilmstappning, men där går gränsen.
** på den digitala motorvägen givetvis.
*** Fallen av Joyce C Oates är veckans lektyr på loftet (således ingen pompös metafor om nu någon trodde det. Jag håller fast vid Västerbron för morbida vitsar, man vill ju inte förhäva sig).
4 kommentarer:
All lycka till er imorgon!
Kramar & tack för härligt sällskap denna vecka
Tack själv raring :)
Jepp. Hoppas han kör åt fanders och kraschar hela spelet när han ändå håller på. Min granne har borrat de senaste helgerna. I hemlighet hoppas jag att han ska borra sönder nån el-ledning som straff för hans oljud..
Ninde: ett lätt snedtramp ned i det upptappade badkaret, med borren, vore nog att föredra? Det genererar icke samma stickande rökdoft.
Skicka en kommentar