En plötslig insikt landade innanför pannbenet just som jag kollat elgrupper och Volt-angivelser på spisen.
Jag ska sälja min lilla rara lya. Min förstalägenhet.
(och ungefär här fattar mina nära och kära vart det barkar - sentimentalitetstripp runt hörnet)
Den må vara trång och hämma ett socialt singelliv såväl som familjeliv, men det finns någonting speciellt, en atmosfär jag verkligen gillar med den. Första gången jag steg in över tröskeln så sa den liksom ett glatt hej och sen dess har vi jobbat ihop i motgång och medgång.
Den tog hand om en ledsen och nyseparerad katt, den fixade förfester och myskvällar och en och annan efterfest.
Den har varit min kompis genom de senaste tre årens alla livsavgörande beslut och förändringar.
Det känns lite i hjärtat - för sin storlek har den faktiskt allt (utom ugn, men jag är ju fortfarande ugn*..). Jag trivs här.
Nu är jag lite orolig att nästa lägenhet ska kännas främmande, fel och sakna någonting. Men jag vet ju att den kommer bli min den också.
När den här är såld kommer jag ta en liten gravöl, tända ett ljus och sätta mig i soffan and do my goodbyes.
För det känns rätt i magen, det är dags och det nu.
"Let's keep in touch on facebook!"
*ännu ett i raden av taskiga internskämt
1 kommentar:
Inte att förringa är att lilla kyffet gjort Wiiinas Sthlmsvisiter till dem bästa, tillsammans med ägarinnan. Hoppas jag får läge att säga byebye!
Skicka en kommentar