Det har jag haft. Efter ett hundratal snyltmiddagar hos familjen Christofferson/Jansson kände jag att det var dags för lite återgäldning. Det känns ju lätt smidigare att skapa middagskaos på fem personer i varierande storlek i en stor trerummare än i en, om än numera större, ettagluttare.
Det blev lasagne, glass, kalasglaskras och målarfärg i en salig och härlig röra.
Mandis har hunnit lägga nästan elva månader bakom sig och snart blir det nog även några meter golv för egen maskin.
Dolly fick bli den första (utom jag) att sätta sina avtryck på min senaste tavla, som kom till i ett anfall av skapandebehov häromveckan. Även Amanda fick kladda ner händerna men ville inte riktigt öppna dem, men modernistiskt Amandakludd (uppe till vänster) är inte illa det heller.
Dolly har full koll på både färg, händer och mammapappas planer (tyvärr har hon även lagt sig till med nån slags stuuuureplansaccent som smyger sig in i hennes annars så sköna södertugg. Måste finnas nån liten minibrat bland dagishermelinerna).
För övrigt blir jag sjukt inspirerad av den där heliumreklamen. Det vore magi att ha pipröst en hel jobbdag och låtsas som ingenting. Jag tror jag måste göra det snart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar