Arbeit macht krank

Igår hade vi en ölprovning på jobbet, som en avrundning på en halv dags teammöte.

Det var min kollega som är mycket intresserad och passionerad (hon startade till och med en Ölakademi för tjejer i sin hemstad efter att ha blivit nekad medlemskap i en gubb-dito) som drog av en rolig presentation inklusive provning för oss i konferensrum 63.

En rad olika typer och märken och nationaliteter skulle avnjutas.

Först ut var den sk fulölen. Något jag själv drack förra helgen utan att reflektera, men efter testningen, när vi gick tillbaks till denna första "öl", insåg vi allihop att vi inte skulle dricka denna frivilligt igen.

Häremellan kom överjäst och spontanjäst öl, veteöl, ale, porter och stout och det var väldigt intressant. Jag gillar öl och att prova olika sorter, tyvärr har jag nog tagit till mig det här med kalorier lite för mkt.

Klosteröl var skoj och nyttjandet otroligt styrt av munkarna. Nu kan de ju inte kontrollera hur man dricker det, men anvisningar fanns på flaskan.

Avslutningsvis några fina tips från min kollega.

Jag visste tex inte att ölglas bara ska diskas med vatten, och gärna sköljas med vatten innan ölen hälls upp, att öl SKA hällas upp så den skummar mycket och att formen på glaset är avgörande.

Det jag tar till mig mest var dock det här med akademin - lät hur kul som helst att sätta ihop en grupp som samlas kring ett intresse och träffas en gång varje månad och utvecklar detta, men framförallt skvallrar och har roligt ihop. Det ska jag göra!

Ser ut som en urspårad förfest i Rålis, men det var högst civiliserat trots att vi drack en massa slattar.

Bortsett från att jag idag vaknade med en utbruten förkylning (jag trodde jag var sejf) så var det en bra kväll. Ibland är det kul på jobbet!

Avd: things you never thought you'd say

Ölprovning dröjer pga vulkanutbrott

Fördomspatrullen!

Eric har länge pratat sig varm för en rätt från barndomen. Det kan ju vara härligt att i vuxen ålder dra av en nostalgitripp medelst smaklökarna. Dock brukar det oftast handla om pannkakor, potatisbullar med lingon eller kanske något konstigt som blodpudding.

Denna rätt hade jag dock aldrig ens kunnat föreställa mig i fantasin, när Eric pratat om det har jag bara sett ut som ett skeptiskt frågetecken. Idag var det dags att ge fördomarna en match för min del och ett upp till bevis för Erics del.
Här nedan ser ni min försiktiga portion med ris, sallad och...

...tonfisk i bearnaisesås...Taramtamtam!!

Hur gick det då?

Inte helt nyttigt så detta är nog ingenting jag kommer laga hemma i 1:a, 2:a eller 3:e hand, men det var faktiskt inte alls så tokigt som det lät. Ganska gott faktiskt till och med (men jag undrar fortfarande hur idén uppstod).

Try it! You might...like it faktiskt?!?

Losers night - epic win!

Fredagkvällen var nästan smått historisk när jag tänker på det. Alla tjejer var samlade för middag på stan för första gången sedan..jag vet inte, men förmodligen sedan innan den första av oss började avla barn.
Själv har jag inte varit ute på rätt så länge, vilket jag inte skyller på någonting annat än att jag blivit bekväm och mer av en hemmakatt. Ibland kliar det dock i dansmuskeln och i fredags var jag riktigt laddad för en helkväll* med tjejerna (eller har vi kommit upp i den åldern där det är patetiskt att kalla sig tjejer?).

Vi började med en liten stänkare på stamhaket Grappa (jo, jag och Lisa har faktiskt VIP-kort där, vilket innebär 20% rabatt på mat och dryck - en skön rest från vår tid som boende på Torsgatan och resultatet av väldigt många AW:s... ).


Sen gick vi till en ny restaurang vid Odenplan, Banken. Trevligt och gott och vi drog av en hel del tjejsnack** innan några av oss bröt upp och piraterna drog vidare med flaggan i topp.


Det var den här vackra kvinnans fel att vi gick ut - hennes hemkomst efter en 3 månader lång och odrägligt tropisk resa skulle firas!



Det är inte helt lätt för två blondiner att lista ut hur kärleksskålen går till rent praktiskt. Det är lite som Elefantsnabeln faktiskt..


Till slut fick vi dock till den. Eller nåt.

Jag, Lisa och Sara sparkade ut tanterna i oss och drog upp partyvredet och gick vidare till vårt andra gamla stamhak - det kära Cliff Barnes. Det är ett mycket speciellt ställe, där kvällen börjar som på vilket annat ställe som helst, lite sorl, lite barhäng, hyfsat civiliserat med matgäster vid borden...

...men när klockan slår 23:00 sharp så händer någonting.

Ställets theme song drar igång och vanliga svennebananer förvandlas till en fjortistjutande hord av partymyror. Helt galet och fantastiskt roligt och det låter ungefär såhär:

En kväll som denna kräver förstås sin Jäger. Något av en tradition och denna kväll var vi mogna nog att bara ta en, vilket var precis lagom!

Som tur är stänger stället kl 01:00. Det är varmt, trångt, svettigt och tokigt så längre än så orkar man faktiskt inte.

Tre lyckliga pirater gick sedan hemåt i Stockholmsnatten, nöjda och belåtna och lite, lite stolta.

Än är vi inte uträknade!

* Helkväll innebär numera att man kliver innanför dörren innan 02:00. Helt lagom faktiskt.

** Smink och dejting har kanske skiftat något till förlossningar, jobb och skvaller men vi kan dra av en hel del censurerat material också.

Jag kategoriserar mig..

Från och med förra veckan ungefär så har jag en Halvmara-blogg eller nåt. Vill inte gå så långt som att kalla det träningsblogg, känns lite..pretentiöst. Jag ser mig inte riktigt som en av de där glammiga fitnesstjejerna med proteinshakes i hela skallen och som hittar på "perfekta tricepsövningar när du ändå sitter på toa" men nu har jag ett mål och försöker anpassa min träning till det.
Ganska kul tycker jag, men kanske inte mina fyra läsare här, så därför flyttar jag allt sånt otyg dit. Här kommer jag bara vara dekadent och slapp, där kommer jag sona synderna.

Kika in om ni vill!

Unna

Idag blev det pizza, läsk och el classico med ett skönt gäng på
lilla essingen. Bra upplägg, som jag tog på volley.

coOLAste söderkisen!*

Igår var det dags för ännu ett överraskningspartaj - Dolly & Amandas pappa, syrrans sambo och min favoritsvåger fyllde jämt (en mkt fräsch 40-åring). Hans pigga och duktiga sambo hade i största hemlighet samlat de nära och kära på Restaurang Hjördis på Söder för en mysig middag.

Olas min när han kom till restaurangen, för vad han trodde var en familjemiddag, och såg till att börja med Eric, var rätt skojig.

Han fick samla sig lite över ett glas bubbel innan det var dags för en riktigt god middag (jag kan verkligen rekommendera stället).

Jag valde en vegetarisk färsk pasta med bla rödbetor och parmesan - alldeles perfekt sammansatt.

Jag har blivit en hejare på intervjuer som ni hör. Kan nog jobba på TV-sporten snart...

Idag blev det en födelsedag till och det är ingen mindre än finaste Mandis som fyller 1 år! Hon missade pappas födelsedag med 75 minuter och fick således en egen tårta (som vi andra åt upp) men mer om det i ett eget inlägg.

*Eric, godkänd AB-rubrik?

Tecken i tiden

Varför inte msn:a lite i väntan på t-banan?

Tisdagsmys*

Fina fd kollegor numera vänner sitter i mitt kök och diskuterar
katastrofer och Christer Pettersson. Inte fy skam en tisdagskväll.

*pabbie gillar mys

Påsk

Jag tog visst jättemånga fina bilder på jättemånga fina personer den här påsken. Här är en av dem (bilderna alltså, detta är ett ägg), de andra tänkte jag sätta ihop till ett litet bildspel.

Vilken dag som helst.

En slappkväll i soffan

...blev till en kvällsjogg längs vackra Norr Mälarstrand.

Västerbron i kvällsmundering

Det dåliga samvetet efter helgens alla läckerheter drog upp mig ur soffan strax innan 20. Eric berättade också att Linnea, den söta stackars kraken, hade kräkits i bilen. så jag tänkte att jag skulle passa på innan jag ev blir drabbad också.

Det kändes bra första halvan, sen började jag faktiskt känna halsbränna/illamående. Beslutade mig för att det bara var tabascon till middagen som inte harmoniserade med jogging till dessert och körde på.

Resultatet blev en hyfsad runda, km-tiden börjar krypa neråt så sakteliga.

Scenisk och flack tur, perfekt för bonusjogging. Möjligen lite för mörk och för nära den stora Rålisparken för att vara helt safe för en ensam tjej på kvällen, men det var konstigt nog rätt många löpare i omlopp så det kändes tryggt iaf.

Nu återstår bara att borsta tänderna och försöka ställa om till jobb-mode.

Glad Påsk!!

Från söders sötaste kärring!

Facts&Stats

Efter två dagars vila och väldigt lite sömn i kroppen släpade jag mig ut på en joggingrunda, mer för att undvika dekadenskänslor inomhus i vårsolen än för att jag var så himla sugen. Ska man gå från noll till att stappla sig igenom ett halvt marathon så måste man piska sig själv ur soffan...

Det är ju alltid skönt efteråt...

Det var en tung runda idag. Inte så lång men benen var stumma, knät gjorde ont och jag var sådär energilös som man är ibland. Tog mig iaf runt och på en bättre km-tid än jag trodde när jag upplevde att jag kravlade mig uppför en brant backe.

Det blev spåret vid Karlbergs slott idag - slingrigt och fint, men tyvärr fortfarande snö och slask kvar inne i "skogen". Nån vecka till så är det klockrent för alla inbilska stadsbor som vill springa runt och tro att de är nära naturen (tyvärr brukar den korta rakan längs med essingeleden bli en brysk påminnelse om att så inte alls är fallet).

Pirates of Vasastan - the reunion

Igår var det äntligen dax att hämta hem den Piraten Ström, från en lång plundringsresa i Thailand, Malaysia och Singapore.

Kl 09:35 skulle de landa och det var med viss nervositet som välkomstkommittén (jag, lisa, saras mamma och mickes föräldrar) följde Frankfurtflightens status från approach till landed..

Vi hade preppat med halsband till alla tre i gult, blått och med favoritgodiset hallon-lakrits-döskallar innovativt inknutna (Caesar fick dock nöja sig med små påskkycklingar)..

Snaaart....

Det är nånting med flygplatser och återträffar och det är ungefär såna här scener man älskar att se!

Äntligen här!

Överraskning att de hade ett nytt barn med sig hem, för bebisen som lämnade Sverige i januari kunde inte gå och hade mörkt hår.

Tillbaks i lägenheten var det fika och allmänn uppdatering - Sara antydde själv att hon inte var van att kunna prata obehindrat med oss men hon kom snabbt in i den gamla svadan som rönt henne smeknamnet Turbotungan.

Efter lite paus för sysslor och vila möttes vi upp på hederliga Grappa för lite vin, öl och pizza (helt utan fingrar på*). Micke tog hand om Caesar så för första gången på 3 månader kunde vi tre sitta och ljuga som förr, något vi utnyttjade till max**. Generösa Sara hade också hittat alldeles ypperliga tjejpresenter till oss - läppglans och ögonskuggor och varsin cool t-shirt. Mycket svett och prut bakom dem, högst uppskattat!

Trots bilden så blev vi inte så suddiga - Sara var läckert jetlaggad, Lisa skulle till Prag tidigt morgonen efter och jag skulle skjutsa. En skön mjukstart inför sommaren som borde komma snart efter världens längsta vinter.

Nu hoppas jag det dröjer innan någon av oss återigen får för sig att lämna detta fantastiska land mer än 2 veckor

* vi kom ju på att det var första april och hade lite kul på nära och käras bekostnad medelst sms. Både bombhot och fingrar på pizzan gick hem - inga namn nämnda :)

** Se ovan.

Spotted: aprilskämt

Dagens första..Hur många blir det idag?

D-day

Efter att ha önskat Eric och Nea en riktigt glad påsk väckte jag tuppen i morse och är nu på väg med ett underbart tidigt tåg från Norrköping till Stockholm.

Idag kommer nämligen den tredje piraten hem från 3 månaders exil i Thailand och vi kvarlämnade två ska såklart stå på första parkett i välkomstkommittén. Hon var även fräck nog att ta med sig Caesar på denna resa, så vi ska se till att få tillbaks honom också.

Nu blir det möjligen en powernap innan ankomst till Stockholm. Det kan bli en lång dag idag.

För statistikens skull..

så ska jag försöka minnas att lista åtgärderna gällande min utmaning till mig själv*; Halvmaran i september!
Träningen går framåt, känns just nu som jag har ett hyfsat flås i medvind, nerförsbacke och med solen i ryggen (och I gotta feeling på repeat i lurarna).

I fredags drog jag av en lätt joggingtur med Erika, 4,5 km i lugnt tempo, men så var det ju fredagkväll också. I går morse blev det 25 minuter på löpband, varav 20 med rätt intensiv intervallträning, följt av ett corepass. Man måste ju kunna hålla balansen i 2,1 mil också (iofs har jag förmånen att vara både fram- och baktung vilket grundar för en någorlunda stabil transport).

Hittills har jag dock två setbacks i mitt löpande;

• Nike-prylen i skon verkar inte vilja snacka med min älskade iPhone, bara med Erics iPod. Tills det löst sig** kör jag med Runkeeper-appen istället - funkar jättebra faktiskt. Ingen akut kris alltså.

• Ett något större problem är mitt knä. Efter både platt- och magnetröntgen har inget specifikt framkommit, förutom att jag har ett ödem (typ blåmärke som jag förstod det?) på insidan av knäskålen. Där är en led som tydligen belastats för mkt, antagligen genom många och tunga knäböj med skivstång i höstas. Ingen fara i sig men detta måste vilas och rehabtränas för att läka och när det gäller knän så är inte löpträning (framförallt för halvmara) något som ligger högst på listan för rekommenderade aktiviter. Dessutom kvarstår mitt onda inne i knät, som förmodligen är något helt annat och för att utreda detta måste jag bestämma mig för om jag vill göra en titthålsoperation eller ej. Just nu är jag inne på "bit ihop och ignorera så blir det säkert bra" eftersom jag absolut inte vill ha 3 veckors rörelseförbud följt av lugna promenader, mild lårmuskelträning och annat tråkigt.

I övrigt ligger inköp av löparkläder på agendan och jag har officiellt förklarat smoothiesäsongen öppnad.

* eller 30-årskris, vilket som

** dvs tills någon i omgivningen med apple-prylkunskap orkar fixa det åt mig

Vänner

Ikväll träffade jag äntligen Camilla och Anna igen och vi räknade snabbt ut att vi inte setts på sisådär 5 månader. Om vi hade haft problem med just denna matte så hade annars Annas mage räckt som bindande bevis. Sist jag såg den var den en svag rundning, som lika gärna kunde misstas för en helt vanlig mjölkmage. Nu var det det en större medicinboll med tre veckor kvar till slutleverans.

Vi pratade gamla roliga minnen, nya fenomen relaterade till nya minnen och gick igenom status på samtliga ben i livet. Väldigt mysigt som alltid när vi ses och jag undrar jämt varför det blir så sällan.

Känns som ett återkommande tema på sistone. Förra helgen slog jag och min fina 3-männing Lina fast att det gått 5 månader sen sist. Något som inte hänt sen..tja, sen hon var i Malaga ett år kanske.

Jag räcker inte till för allt jag vill göra och alla jag vill träffa helt enkelt (insert klyscha *livspussel*).

Kanske därför som magen krånglar. Så, nu tar jag min pepcid, min bok och lite probiotiska bakterier och kliver på nattskiftet.

Ovan får väl ändå arkiveras under kategorin I-landsproblem.

Memory lane

Ibland är det skönt att se tillbaks på sköna minnen för att peppa sig för framtida stordåd. Idag är en sån dag och första bilden får bli från Queenstown, NZ.

..och himlen därtill - the sequel

Nu var vi här igen, Skrapans himmelbar. Grym utsikt, in i dimman...

Brunchy

Nu är det lyxfrulle på 12:an banne mig, helt uppe på Dollans standard.
Det bästa är tabascon på äggröra a'la Östergötland...jag har någon form av böjelse för just denna smakkombo.
Till det blir det senaste South Park på "frukost-TV".
Good times, good times indeed.

Ibland får man inte vad man förtjänar

Igår morse hade jag ett sånt där riktigt tjejigt bryt som man har typ 1-3 gånger per år

Jag var ful, fet, hade risigt hår, inga kläder förutom de jag har och de satt jävligt illa och hyn var kass och sa jag att jag var ful också?

Den stackars mannen som oförstående, och möjligen något förskräckt, tassade runt i lägenheten visste nog inte riktigt vad han skulle göra.

Men det kom han på under dagen. Efter varsitt träningspass smög han till ICA med ett printat recept och överraskade mig med en nyttig middag. Något som jag snabbt insåg var en oerhört stor gest, då fyllda paprikor nog inte är vad han i första hand skulle kalasa på efter ett hårt träningspass*.

Det var hursomhelst sjukt gott - fetaost/kikärtsröra blandat med chili- och vitlöksfräst svamp och lök, allt nedstoppat i en paprika och in i ugnen och sen en pestoröra till.

Idag är jag gladare, friskare (?) och luktar väldigt mycket vitlök.

(Eric flydde till Umeå över dagen, men jag tror han vågar komma hem igen)

*3kg pasta och en rejäl dos kött vore nog mer up his alley faktiskt.

Planer..eller bristen på dem

Det har varit en lång vinter och jag börjar känna mig riktigt less på den nu.
Jag måste göra något, boka en resa till något varmt ställe. Har fastnat i vinkelvolten!

Visst, det är soligt idag, vädermässigt, i övrigt är det läge för ett av Johannas favoritord - rööööv!!
Let's roll!!

Vardagslyx

Idag kom äntligen det paket jag väntat på ett tag. Brevbäraren hade märkligt nog lagt den ovanpå raden med postfack, men jag verkar ha ärliga grannar.

Trots att man vet vad det innehåller så är det fantastiskt skoj att öppna paket...

En applicering och jag känner mig redan hur min stackars vinterprövade hy mjuknat lite.

Nu väntar slapp i soffan och lite garderobsrensning. Jag är ett sånt livsnjutarproffs!

Wiiina!

Första utomhuslöpet i år. Förmodligen inte jättebra att göra mtp
mötet med McKnee imorse, men jädrar va gött.
Snabbt gick det inte men som Dolly brukar säga; -man ska inte tävla
om allt!
Note to self: skaffa fingervantar och iPhone-hållare. Bara för solen
är framme är det inte hett.

Summa summarum:

Ingen mästartid men det var inte meningen heller.

Veckans hak

Nu har jag träffat en knädoktor, han klämde och kände och på
fredag ska jag komma tillbaks för en MR*.
Känns lite House faktiskt, whats wrong with me!

* Magnetröntgen. De gör alltid minst en sån och en LP och kollar
elevated proteins.

"Sorry about that"

Jag vet inte jag

Jag tror att jag har satt min sista fot på McDonalds. Det här var creepy. Jäkligt creepy.

Wiiii!!! (Vårtjuut)

I söndags promenixade jag o eric på isen här. Idag är den inte
riktigt här.
Slutsats: det är våååår!

Hundliv

Igår tog jag spåret mot stockholm igen och mötte upp Lisa och hennes kollegor på en trevlig AW.

Planen var väl att ta någon fördrink hos en av dem och sen käka och ta en liten sväng på stan. Vad vi inte hade räknat med var att det fanns två söta hundar som tänkt annat.

Esther och Totti tyckte att vi skulle stanna hemma och klia dem på magen och så blev det.

Ca sex timmar senare, 0030, klev vi ut på gatan, nära Stureplan, som vanligt utan middag* i magen och det blev en burgare innan hemfärden.

Trodde inte jag var en hundmänniska, men det var liksom svårt att lämna de här bustrollen. Det var lite som med barn faktiskt. Alla tittar på, leker med och pratar om de små tokarna och de vill leka och ha uppmärksamhet.

Totti. Och förutom Esther så gillar han faktiskt fotboll!

Esther är en sval kvinna, som gillar Totti i smyg, men vill inte visa det för mycket.

När matte jobbar på Disney får man lite lyxigare leksaker än andra. Även om man inte alltid begriper dem.

Ikväll väntar tjejmiddag hos Lisa, ska bli riktigt najs att hänga med en björk, en adidas och en lucia. Och kanske en liten Gusten!

*Jag vet inte varför, men AW på fredagar blir på något sätt alltid minus mat.

It has begun..

Jag har påbörjat uppladdningen inför halvmaran i september. Jag har ju rätt gott om tid på mig och hoppas att det inte ska bli alltför plågsamt att springa de 2,1 milen genom stan.

Eftersom jag hittills mest joggat på mina springturer och satsat mer på styrketräning de senaste åren, är det läge att börja med flåsboostande aktiviteter.

Jag började med en rätt intensiv intervallträning igår med hjälp av löpbandets förinställningar. Det var svettigt och jobbigt och jag inser att resan blir lång, men i vanlig ordning:

jäklar vad skönt det är efteråt!

Gamle vän

SJ är inte riktigt kundnöjdheten på spåret.

...och på minussidan

...måste jag jobba lite ikväll. Då får man äta lite choklad och
dricka te, som motvikt. Yin-yang och allt det där.

Mys från min mys

Lite lyx mot jobbtröttma. Extra roligt att stället heter Mys Naglar (jag tror att särskrivningen är med flit och antar att någon My står för salongen) med tanke på min nuvarande faiblesse för ordet mys i alla former på alla forum*.
Tackar min mys Eric för detta måndagsmys som jag givetvis utnyttjade i god tid innan utgångsdatum**!

Tjusig fransk manikyr. Första gången jag fått nagellack sprutlackerat på mig faktiskt. Det blev vitt överallt först, men efter att de tagit bort det överflödiga blev det riktigt bra. Tänk vad man får vara med om.

* Framförallt användandet av ordet Mys som benämning på pojkvän/flickvän börjar ge mig allergiska utslag. Turbo-, hyper- och vanligt mys funkar väl fortfarande.

** 16/3. 2010 alltså.

Unna#7853

Vi har kommit till tredje hållplatsen på vår unna-kväll med
skåningarna, hotell rival. Gamla kollegor is the shit!

Saker jag önskar jag hade gjort

Kanske den bästa musikvideon nånsin?