Har nyss fikat med en kompis. En kompis som drabbats rätt hårt av livet på sistone.
Nu sitter jag här och filosoferar. På inställning, på relationer och vad som är viktigt. På alla som försvunnit, de som saknas så enormt mycket. På de som finns kvar men inte har vett att uppskatta det. På de som lägger kraft och energi på att vara osäkra, på allt annat än det som faktiskt spelar någon roll i slutet av dagen.
Det är måhända en sliten klyscha, men alla borde då och då ta en liten stunds inner peeling. Skala ner allt till den minsta grundläggande nivån. Fundera över hur man lever livet egentligen.
Det kan man också fundera på en söndagkväll på Kungsholmen.
Reality check.
Varvat med lite ytligheter utgör det en mycket bra kväll ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar