I helgen var det, efter lite om och men, dags för min första Wisk*-mässa i ordningen. Eric, med tre under bältet, är mer rutinerad i dessa sammanhang och det kändes tryggt. För en som just lärt sig att smutta på en whiskey efter typ fyra öl kändes det lite nervöst att en hel kväll skulle gå ut på att dricka enbart whiskey.
När jag dessutom, efter fyra provsmaknings-2:or, fick veta att seminariet skulle bjuda på inte mindre än fem (vilket visade sig vara sex. Glas) blev jag lite svettig och tvingade Eric att lova att boka en rullstol hem.
Erics pappa Jonas och Bosse var också med. VI började starkt med en 18-årig Laphroaig och lade upp strategin vid det runda bordet.
Det var en förkrossande övervikt av män i publiken. Med viss övervikt.
Så, summa summarum - jag överlevde, rullstolen behövdes inte och ja, det blir fler gånger. Första gången var inte alls så farlig. Try it - you might like it!
* En mkt rolig kommunikationsincident Bosse och Jonas emellan. Ibland förstår inte östgötar sin egen dialekt.
Jag gillade henne också faktiskt,trots konkurrensen. Hon är ju ändå bara 29 medan jag är lagrad i 31 år. Inget hot.
Sen var det som sagt det där seminariet. Jag gick ut svagt och ökade, då jag misstänkte att de körde enligt den klassiska "save the best for last"-principen..och det var ju just precis så faktiskt.
Det var en anrik lokal vi vistades i. Jag var rätt sugen på att sno med mig planschen, en sån där "I was there"-upplevelse.
Snälla Marie hämtade oss och det bar iväg rakt ut på landet. När vi kom fram stod Kronhjorten där och ledde vägen. Han var mycket större i verkligheten. Riktigt mäktig faktiskt.
Så, summa summarum - jag överlevde, rullstolen behövdes inte och ja, det blir fler gånger. Första gången var inte alls så farlig. Try it - you might like it!
* En mkt rolig kommunikationsincident Bosse och Jonas emellan. Ibland förstår inte östgötar sin egen dialekt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar