Det var med mycket skepsis som jag begav mig till Skavsta, att vi faktiskt skulle komma iväg och i ungefärlig tid var något jag helt hade räknat bort. Med ett tajt tidsschema kände jag att detta kommer som bäst bli en flopp med nån trevlig dag i Edinburgh. Ryanair och snöoväder kändes inte som en stark synergikombo.
Vi kom dock iväg**, bara 40 min sena och biluthyrningen i Edinburgh hade fortfarande öppet när vi kom fram.
Jag inledde med en mycket proffsig left side-körning in i stan, med bara några miles i bussfiler och annat olagligt.
Dagen efter var det dags att rulla mot Kennacraig och färjan till Islay, resans mål och platsen som hyser de flesta av världens bästa whiskydestillerier på liten yta (de måste haft väldigt tråkigt där på 1800-talet).
Tanken var att en 4-timmarsresa skulle ta oss till 13-färjan, vi hade gott om tid enligt GPS-tanten som hävdade att vi skulle vara där 1220.
Tyvärr tyckte hon tydligen att en tur som innehöll två färjeförbindelser i lågsäsong var ett säkert kort, med resultatet att vi missade den sista färjan med 7 minuter efter en dödsföraktande körning upp o ner för kullar och med risk för fåra-liv. K*rringens glättiga "Ta färjan" fick mig nästan att dra bilen över kajkanten bara för att få dränka henne lite..
Följden blev att vi missade 13-färjan och efter ett samtal till färjebolaget insåg att 18-färjan förvandlats till 07-färjan nästa dag..
1 dag av två på Islay följaktiligen raderade och vi fick tillbringa natten i Tarbert, på ett B&B som var alla kitsch/new age/trädgårdstomtar-älskares våta dröm.
En skön autentisk kväll på pub gjorde dock susen och morgonen efter var vi redo för ett fullspäckat turschema på ön:s destillerier. I snöstorm och med väskorna på släp, eftersom vi inte hann åka och checka in på vårt B&B i Bowmore.
Med lite skjutstur och busstur klarade vi oss undan de blöta promenadera och dagen blev riktigt bra. För mig var det riktigt häftigt att få se den otroligt invecklade och tidskrävande processen att framställa världens bästa whisky. Eric hade ju redan sett detta men fick nu chansen att dricka äkta Laphroaig/Lagavulin/Ardbeg-öl, som naturligtvis inte finns att köpa, utan är ett stopp på vägen mot rökig whisky.
I allt en rätt intensiv resa med väldigt många intryck och en mersmak på Skottland och dess whisky***. Det ska vara väldigt fint på sommarn har jag hört.
Från whiskylistan på en bar i Bowmore...
Här får jag svart på vitt hur gammal jag faktiskt är. Tur att det fanns whisky att dränka sorgen med.
* jag råkade ha sönder ett av de glas som Eric köpt på plats på Laphroaig under förra resan och fick lite dåligt samvete inför julklappssäsongen.
** Strulet kom på hemresan istället, med följd att vi förvånat landade på Arlanda ist för Skavsta och vårt bagage på en annan terminal. Men det löste sig ju det också.
*** Inte lika sugen på att få mer av deras kalla och vindotäta hus eller matkulturen. Men whisky hjälper mot båda delar.
